Natten innan Daniel skulle utvisas till Eritrea drack han en halvfull flaska klorin. Då satt han sedan en månad frihetsberövad på Migrationsverkets förvar i Gävle.
Daniel kördes till akuten på sjukhuset, där han inte fick stanna. Nio timmar senare var han i stället placerad i en isoleringscell på häktet.
– Jag bad till Gud, säger han.
Daniel, som inte hade begått något brott, satt nu isolerad bland brottsmisstänkta för att han inte frivilligt ville återvända till Eritrea.
– Allt inom mig var helt svart. Framför mig såg jag en fängelsecell i Eritrea.
Efter nio dagar väcktes han i gryningen. Det var bråttom. Om några timmar skulle planet lyfta. I bilen från Gävle till Arlanda lånade han en mobil av poliserna och ringde sin flickvän. Då var han fortfarande lugn och slapp handbojor.
Ombord på planet bland andra passagerare började han gallskrika. Piloten avbröt utvisningen. Ett par timmar senare satt han i en ny isoleringscell, nu på Kronobergshäktet.
Vid det här laget hade Daniel varit så besvärlig att han sannolikt skulle få tillbringa sin sista tid i Sverige i total isolering.
Men fyra dagar senare var Daniel en fri man. Den 24 mars begärde FN:s
tortyrkommitté att utvisningsbeslutet tillfälligt skulle upphävas.
Migrationsverket gjorde en ny prövning. Den 1 september fick Daniel permanent uppehållstillstånd.