30-årige Daniel är en inte helt vanlig fågel i en svensk utlandsmission. Han har ingen tidigare erfarenhet från militär utlandstjänst men har andra kvalifikationer som är mer ovanliga, som studier i katastrofmedicin och en akademisk examen i kris- och konflikthantering. Dessutom har han jobbat fem år på reklambyrå och driver ett eget företag. Nu har han också börjat plugga för att bli sjuksköterska.
– Dom yngre killarna kanske är snabbare på att byta magasin i en AK 5:a, men jag kan annat som man har nytta av som chef.
Det ökade antalet incidenter i det svenska området, särskilt väster om Mazar-i-Sharif där de flesta svenskar ligger förlagda, har gjort att riskerna för de knappt fem hundra svenskarna i FS18 blivit större. Men Daniel Jansson säger sig inte vara särskilt förvånad:
– I ett läge där amerikanerna trycker talibanerna norrut från de södra provinserna kommer incidenterna hos oss inte som någon överraskning. Det blir som en påminnelse om ett skarpt läge.
– Men de anhöriga blir naturligtvis oroliga.
Själv har han föräldrar i Falun och flickvän i Stockholm.
– Hon är medveten om riskerna och känner viss oro, men nu stöttar hon mig till hundra procent.
Normalt är det lugnare i Afghanistan under vintern än på sommaren:
– Men någon stilla vintersemester blir det ju knappast, säger Daniel.
Egentligen har han inte tid att vara i Afghanistan i sex månader. Företag och studier räcker till. Men han kan mycket väl förklara varför han skrivit på för något som nu utvecklats till ett förhållandevis mer riskfyllt uppdrag:
– Jag har svårt att jobba med en sak helt tiden, det behövs nya perspektiv.
– Sedan hoppas jag kunna göra något för Afghanistan, även om vi inte kan uträtta underverk på sex månader.
Daniels uppgift som gruppchef i ett stridsfordon 90 gör möjligen att riskerna för honom personligen kanske blir mindre än för dem som åker ut på patrull till byarna i vanliga pansarfordon.
Stridsfordon 90 är släkting till en stridsvagn med automatkanon och medeltung kulspruta. Den fåkunnige ser ingen skillnad. Det gör att det knappast är aktuellt för Daniel att åka ut till byarna för att skapa kontakter – det som på svensk militäriska kallas för ”social patrullering”:
– Det skulle ge fel signaler att komma ut med ett sådant fordon, det ger inte intryck av vänlighet.
För förbandet betyder dock Daniels stridsfordon tillsammans med de två andra som också finns där en trygghet. De motståndsgrupper som Daniel och hans kamrater kan komma att träffa på har så vitt känt inte några vapen som rår på ett stridsfordon 90:
– Det är vårt trumfkort om ingenting annat hjälper.
I debatten om vad den svenska styrkan behövs till är Daniel Janssons inställning klar:
– Det behövs mer civilt bistånd till Afghanistan, men för det krävs militär säkerhet. Det krävs bättre samverkan mellan de militära och civila insatserna – sådant som fungerade dåligt i Irak.
Något testamente har inte Daniel och hans kamrater i FS18 tvingats skriva, det är ett medierykte.
– Men jag funderar på detta som kallas Livsarkivet, där de anhöriga får upplysningar om hur man vill ha det vid skador eller dödsfall.