Förra hösten spreds uppmaningen från Sveriges lantbruksuniversitet: ”Mårdhunden invaderar Sverige. Hjälp till att stoppa etableringen!”
Mårdhunden är en så kallad invasiv art och hotar fågelarter som lever i våtmarker. Men framför allt är man rädd för att den ska föra med sig rabiessmitta och rävens dvärgbandmask. Därför får arten inte sprida sig i Sverige.
– När vi hittar en mårdhund så dödar vi den inte. I stället steriliserar vi den och fäster en sändare och så sätter vi ut den igen. Eftersom mårdhundar lever i par så börjar den genast leta efter en annan mårdhund. Den är mycket bättre på det än vi, konstaterar Per-Arne Åhlén en av de ansvariga för mårdhundsprojektet som utförs av Sveriges lantbruksuniversitet, Svenska jägareförbundet och länsstyrelserna i Norr- och Västerbotten.
När mårdhunden hittat en partner tar de in den också. Steriliserar, sätter på sändare och sätter sedan ut den igen, fast någon annanstans.
Tony Christoffersson från Jägareförbundet är ute i skogen och pejlar.
– Vi har väl ett tiotal hundar med sändare just nu. När vi hittar dem går vi på dem med hund, antingen ned i grytet eller på ytan.
I Sverige finns ingen djurskyddslagstiftning för vilda djur.
– Vi ligger långt efter på den punkten, säger Roger Pettersson på Djurens rätt. Vilda djur är rättslösa. Naturvårdsverket blir både bock och trädgårdsmästare.
Han är kritisk till förvaltningen av mårdhund.
– En del av det är ju grytjakten. Gällde det tamdjur skulle det kallas djurhets och det är förbjudet i djurskyddslagen.
Men mårdhunden hotar också vår ekonomi. Det kostar att hålla rabies under kontroll. Rävens dvärgbandmask förstör stora värden om den får fäste. Den sprids nämligen med djurens avföring och hotar bärplockningen. Skogsbärsbranschen räknar med att det skulle innebära förluster på runt 600 miljoner kronor om året. Kriget mot mårdhunden har hittills kostat 1,5 miljoner kronor.
I dag har man kontroll över de djur som vandrar in från Finland, men om den danska stammen växer till ökar risken att djuren simmar över Öresund till Skåne, där klimatet är mer gynnsamt för rasen.
Det finns inget formellt beslut om att mårdhunden ska utrotas, enligt pressansvariga Lottie Göransson Uhrnell på Naturvårdsverket. Det handlar om hur man tolkar konventionen om biologisk mångfald och en rad andra konventioner som Sverige har skrivit under.
I Finland tolkar man konventionerna annorlunda. Där är mårdhundshonorna skyddade från jakt när de har ungar.
– De har en annan syn, vilket vi andra tycker är konstigt, säger SLU:s Per-Arne Åhlén.
I Japan, där mårdhunden har sina rötter, är den en populär gestalt som ofta avbildas. Den anses kunna förklä sig, framkalla hägringar och få fiskare att släppa ut sin fångst.
Så – i en värld där djurarter kommit och gått genom årtusenden – hur bestämmer man att nu, nu är faunan precis som den ska?
– Ja du, det är inte så många som vill fördjupa sig i den frågan, säger den internationella kontaktpersonen för konventionen om biologisk mångfald, Lars Berg.