Anne-Christine Bergqvist och Margareta Ramberg är två av de omkring 200 parkeringsvakter som försöker hålla ordning på Stockholms bilar.
De upplever att det blir fler och fler bilar och allt trängre på gatorna.

När de går sina rundor på Östermalm leder blotta åsynen av deras uniformer till att många parkerade bilar börjar röra sig.

– Ibland dyker det upp folk från alla håll och vi hör varningsrop från fönstren, berättar Margareta Ramberg.

Då och då kan de le lite åt kvinnor som avbryter hårfärgningen hos frisören för att flytta bilen, eller åt tandläkaren med plastskydd på huvudet som kommer rusande.

– De är så väldigt stressade. Om de inte står trafikfarligt till har de fem minuter på sig att flytta sig, konstaterar Anne-Christine Bergqvist.

En snövinter som årets för med sig nya moment i övervakningen. Samtidigt som det är viktigt att få bort bilar från gator när det ska snöröjas, är det i svårare att se ­
p-skyltar och gatumarkeringar.

– Vi ska hellre fria än fälla. Det är bättre att prata med tio bilister så att de flyttar, än att lappa tio bilar som sedan står kvar felparkerade hela dagen, säger Margareta Ramberg.

På gatan utanför högkvarteret på Kungsholmen står en översnöad bil med en dygnsgammal p-bot i vindrutetorkaren.

Efter sex minuters väntan får bilen en ny bot. Under väntetiden hinner parkeringsvakterna hindra en bilist från att stå så illa till i en korsning att det hade kunnat kosta 900 kronor och mycket ilska.

– De som blir arga på oss är nog mest arga på sig själva för att de varit klumpiga. Om man är snäll och hygglig förstår de allra flesta, säger Anne-Christine Bergqvist.

De båda parkeringsvakterna vill ta död på myten att de skulle få provision när de lappar bilar. Inte heller Securitas eller Svensk Bevakningstjänst som sköter övervakningen tjänar en enda krona på att lappa extra mycket.