Men planet upptäcks av ett tyskt nattjaktplan och attackeras.
I dag vilar besättningen i Skåne.
På flera svenska kyrkogårdar ligger de allierades flygare begravda. Unga män som stod upp mot Hitler men mötte sina öden i Sveriges luftrum.
Arkivarien Anette Sarnäs i Malmö har forskat om flygarna under flera år och är nu på väg att skriva en bok om deras öden.
– Efter kriget var de 48 stycken i Malmö, men amerikanarna tog hem många av de sina, 38 stycken, så nu är de 10 kvar, säger hon.
En av dem var Henry Popper. Han föddes i Wien men flydde med sin familj till England. Där anmälde han sig som frivillig till flygvapnet och 19 år gammal satt han i ett Lancasterplan över Sverige.
– Hans uppgift var att lyssna av radiotrafiken efter tyska jaktplan. Men pejlingsutrustningen sände ut så starka signaler att de upptäcktes, berättar Anette Sarnäs.
Ett tyskt plan fick korn på Lancastern. Över Bjärehalvön träffades planet av tung eld och exploderade i luften. Samtliga nio ombord omkom och begravdes i Skåne.
Henry Popper vilar på den judiska kyrkogården i Malmö. Eftersom han var det enda barnet i familjen valde hans föräldrar att begravas där också.
– De har en sten där det står At last together, berättar Anette Sarnäs.
Resten av besättningen är begravd i Helsingborg.
Av de tio flygare från de allierade som är begravda i Malmö är förutom Henry Popper två kanadensare, två australier, en nyzeeländare, två britter och två amerikaner.
– Enligt den brittiska traditionen som bygger på hur man gjorde under det första världskriget lät man de stupade begravas där de hittades. Amerikanarna har inställningen att om möjligt så ska alla hem, säger Anette Sarnäs.
Men amerikanen Oakley Ragland blev kvar i Sverige, eftersom hans mamma och hustru inte kunde komma överens om var han skulle placeras. Riktigt så var det inte för den andre amerikanen som vilar i Sverige. Hans föräldrar besökte senare graven och tyckte att den var så fin att han fick ligga kvar här.
Under åren har många andra släktingar till flygarna varit på kyrkogårdarna och hälsat på. En av dem är kusin till Peter Clark från London.
– När han störtade fick familjen ett telegram, "Peter is missing". Sedan hörde de aldrig något igen. Först när jag hittade kusinen i Australien fick hon veta vad som hade hänt. Hon var här förra året, dels på kyrkogården, dels vid havet i Ystad där han spolades upp, berättar Anette Sarnäs.
Gravarna sköts om av kyrkogårdsförvaltningen.
– Det är som vilken gravvård som helst. På våren sätter man blommor, på hösten kransar. Men det finns också en brittisk förening som brukar samlas en gång varje år och ha en liten minnesceremoni, säger Anette Sarnäs.