Det kom ett rop på hjälp. Inom loppet av några år hade fyra män i samebyn tagit sitt liv. Alla var renskötare. Alla var unga. Detta hände i november 2004.
Professor Lars Jacobsson åkte dit, till byn i Västerbottens fjällvärld, och träffade alla som bodde där. Hur är det att vara same i dag? Hur är det att vara renskötare? Han fann att många hade ångest, var deprimerade, levde med en känsla av hopplöshet. Samtidigt som de ville föra sin kultur och livsstil vidare.
Det blev starten på det första svenska forskningsprojektet om renskötande samers psykosociala hälsa. Lars Jacobsson och hans medarbetare bearbetar nu sina rön.
Jacobsson är professor i psykiatri vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, och i sin forskning kring samerna samarbetar han med professor Per Sjölander, forskningschef vid Södra Lapplands forskningsenhet i Vilhelmina.
De har funnit att betydligt fler renskötande samer begår självmord jämfört med andra män i glesbygden. Antalet är 38 procent högre. Sedan början av 60-talet har 50 renskötare tagit sitt liv i den här gruppen. I dag finns cirka 400 personer som uteslutande lever på renskötsel, och omkring 2500 personer är ekonomiskt beroende av rennäringen.
Det begås fler självmord bland samer i Jämtland, Härjedalen och Västerbotten än i Norrbotten. En orsak kan vara att att renskötarna där är mer pressade. De är färre, mer marginaliserade och indragna i fler rättstvister med mark-ägarna.
Vet man varför männen tagit sina liv?
-De har inte pratat om det in-nan, har inte lämnat några brev, säger Lars Jacobsson.
-Dessa män bär på en tung manlighetskultur. De är tystlåtna, pratar inte om sina problem. Man ska klara sig, tiga och bita ihop.
Per Sjölander talar om självmorden som toppen på ett isberg. Under den finns en ångest som också drabbar de närstående.
Vilka orsaker ser du?
-De renskötande samerna är utsatta. Rennäringen har dålig lönsamhet och storsamhället ifrågasätter den, samtidigt som statsmakten kontrollerar rennäringen. Renskötarna har av staten tvingats in i samebyar, ett begränsat geografiskt område, och varje sameby får bara ha ett visst antal renar.
-Allt fler kalhyggen, gruvor, vindkraftverk, skidbackar, liftar och uppdämda sjöar förstör renarnas betesland och naturliga vandringsleder. Det tvingar sa-merna att flytta renarna med skotrar, helikoptrar och lastbilar, vilket är väldigt dyrt.
-Rovdjur dödar och splittrar renhjordarna, och renar dödas i trafiken. Men renägarna får låg ersättning för sina dödade renar.
-Folk tror att renägarna får stora ersättningar och bidrag, vilket inte är sant. Okunskapen hos svenskar är stor, och många ifrågasätter samernas rätt att låta renarna beta i skogen.
Flera rättstvister pågår i dag mellan renägare och markägare. Same-byarna har förlorat åtskilliga och är skyldiga markägarna miljontals kronor.
Lars Jacobsson:
-Staten tar inte sitt ansvar. Man låter renägarna slåss med mark-ägare i rätten, för i Sverige måste sa-merna bevisa att de brukat marken sedan urminnes tider och av hävd har rätt till den. I Norge har man vänt på bevisbördan. Markägarna måste bevisa att samer inte funnits på markerna, och där har man inte längre några rättstvister.