Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

De kan få Nobelpriset i fysik 2016

Professorn i astrofysik MIT, Nergis Mavalvala, tillkännager att ett experiment vid Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory, eller LIGO, har resulterat i upptäckten av gravitationsvågor.
Professorn i astrofysik MIT, Nergis Mavalvala, tillkännager att ett experiment vid Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory, eller LIGO, har resulterat i upptäckten av gravitationsvågor. Foto: Steven Senne / AP

Fysikpriset kanske belönar kaotiska system, supersnabb fysik eller mörk materia. Men ljudvågorna från kolliderande svarta hål får vänta ett år, tror DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther.

I naturvetenskapen är kaos ett tillstånd där det är omöjligt att förutse vad som kommer att hända. Att kontrollera kaos kan vara ämnet för årets fysikpris, som då kan gå till Edward Ott, Celso Grebogi och James Yorke. De har utvecklat en metod, kallad OGY efter initialerna i deras efternamn, som går ut på att med små smart uttänkta störningar påverka ett kaotiskt system så att det blir stabilt och förutsägbart.

Nobelkommittén kan också välja att belöna den så kallade attofysiken, där fysikerna följer kemiska reaktioner, till exempel i våra celler, och kan se vad som händer under varje triljondels sekund. Paul Corkum och Ferenc Krausz är två pionjärer på området.

Eller också går priset äntligen till Vera Rubin och Kent Ford, som länge har funnits med i förhandsspekulationerna. För 40 år sedan visade de att universum är fullt av mörk materia, något vi fortfarande inte vet vad det är. Det fanns till och med en Facebookgrupp som drev en kampanj för att Rubin skulle få Nobelpriset förra året.

Alain Aspect, Anton Zeilinger och John Clauser är tre andra fysiker som varit favoriter till Nobelpriset i flera år. Då skulle priset belöna deras forskning om så kallad intrassling eller sammanflätning, ett märkligt fenomen i kvantmekaniken: Två sammanflätade partiklar kommer alltid att märka vad som händer den andra i samma stund som det sker, oavsett hur långt ifrån varandra de befinner sig.

Andra kvantfenomen värdiga priset är Aharonov-Bohm-effekten och Berryfasen. Då blir det Yakir Aharonov och Michael Berry som blir uppringda av Nobelkommittén på tisdag morgon (David Bohm som också gett namn till effekten dog 1992). År 2000 mottog Michael Berry det så kallade IgNobelpriset tillsammans med Andre Geim för forskning om flygande grodor. Tio år senare fick Geim Nobelpriset, för upptäckten av materialet grafen, och kanske är det dags för Berry nu.

I år verkar annars alla andra gissa att fysikpriset går till Kip Thorne, Rainer Weiss och Ronald Drever, som för deras arbete med detektorn Ligo. Ligo blev först i världen med att mäta så kallade gravitationsvågor, ytterst små krusningar i själva rumtiden som skapas av riktigt tunga himlakroppar, som ringarna på vattnet när man kastar en sten i sjön. När Ligo såg svallvågorna från två kolliderande svarta hål skrev jag i DN att det var starten på en helt ny era för astronomin. Bedriften är värd ett solklart Nobelpris. Ronald Drever, 85 år gammal, är dessutom svårt demenssjuk, och det kan vara bråttom om han ska hinna få priset innan han dör.

Men jag tror ändå inte på ett Nobelpris till trion bakom Ligo i år. Resultaten presenterades den 11 februari - 11 dagar efter sista nomineringsdagen för Nobelpriset. Nästa år borde Thorne, Weiss och Drever vara självskrivna pristagare, och jag hoppas innerligt att Drevers sjukdom ska tillåta en resa till Stockholm i december 2017.

Nobelpriset delas inte ut postumt. Stadgarna ändrades 1974, och innan dess hade priset gått till avlidna personer två gånger: Erik Axel Karlfeldt (litteraturpriset 1931) och Dag Hammarskjöld (fredspriset 1961). Ralph Steinman, medicinpristagare 2011, avled bara tre dagar innan priset offentliggjordes, och räknas ändå som pristagare eftersom Nobelkommittén inte kände till att han var död.

Men regeln gör att min favoritkandidat från förra året, Deborah Jin, som gjort banbrytande forskning om vad som händer med gaser mycket, mycket nära den absoluta nollpunkten, –273,15 grader Celsius, aldrig kommer att få Nobelpriset i fysik. Deborah Jin gick bort i cancer den 15 september, bara 47 år gammal. Världen förlorade en enastående forskare alldeles för tidigt, och Nobelkommittén gick miste om möjligheten att belöna henne. Hittills har bara två kvinnor fått fysikpriset: Marie Curie (1903) och Maria Goeppert Mayer (1963).

När: Tisdag 4 oktober, tidigast klockan 11.45, på Kungliga vetenskapsakademien.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.