– Det är diskriminering. De tittar på namnet på ansökan och slänger den i papperskorgen, säger den 43-åriga socionomen.
Gör man en nyhetssökning på ordet ”somalier”, är terrormisstankar, khatmissbruk och arbetslöshet några dominerande ämnen. Den bilden av svensk-somalier tycker Wilo Abdulle Osman är missvisande.
– Jag köper inte att det skulle vara en så hög arbetslöshet bland somalier som en del påstår. Det är en vedertagen åsikt som har cementerats. Jag har en annan bild, jag känner många somalier som arbetar, har universitetsutbildning eller chefsjobb.
Wilo Abdulle Osman ser tillbaka på de 23 år som hon har bott i Sverige. Hennes CV är fyllt av en magisterexamen i socialt arbete, ett antal anställningar vid socialtjänsten och flera poster som projektledare inom socialt hjälparbete.
Hon kom ensam från Somalia till Sverige som tjugoåring 1990. Det var då de första somalierna flydde till Sverige sedan inbördeskrig brutit ut i landet. Wilo Abdulle Osman blev placerad på Sveriges då största flyktingförläggning i Skaraborg, som drevs av Bert Karlsson och som gav honom en vinst på 50 miljoner.
Det var där livet i Sverige började för henne liksom många andra flyktingar. I ett Sverige där Bert Karlsson och Ian Wachtmeister snart gjorde inträde i riksdagen med Ny demokrati – samme Wachtmeister som i dag är rådgivare åt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Som nyanländ bestod den nya tillvaron av flyktingsförläggningens väggar. Den enda kontakten med det svenska samhället var genom lärarna i svenska för invandrare, SFI. Wilo Abdulle Osman menar att det var hennes första kontakter i Sverige som bidrog till att hon kom in i samhället och arbetslivet.
– Jag byggde relationer med lärarna som jag fortfarande har kontakt med.
Wilo Abdulle Osman var färdigutbildad apoteksreceptarie och hade hunnit arbeta en tid i Somalia innan hon kom till Sverige. Men hennes kompetens räknades inte här och hon skulle bli tvungen att läsa om receptarieutbildningen igen.
– ”Du kommer inte att jobba som receptarie i Sverige, din utbildning är från Afrika”, sa man. Det gjorde att jag bestämde mig för att satsa på en ny utbildning för att försörja mig. Jag tror på utbildning, det är en nyckel för att få göra det man tycker om.
Med en stark överlevnadsinstinkt och ett driv framåt tog hon vara på varje chans att komma in i arbetslivet. Parallellt med sina fleråriga studier på komvux och vid Göteborgs universitet skaffade hon sig arbetslivserfarenhet som tolk och behandlingsassistent. En vecka efter att hon hade tagit socionomexamen klev en av socialkontorets chefer in på Socialhögskolan i Göteborg och handplockade Wilo Abdulle Osman.
– Hon kom fram till mig och sade ”vi vet att du är duktig”. De ville rekommendera mig till en tjänst som socialsekreterare.
De kommande åren präglades av arbete på socialkontoret i Kortedala i Göteborg och egna projekt inom socialt arbete i en av Sydafrikas marginaliserade kåkbyar. Uppdragen blev fler och så småningom tog hon tjänstledigt från socialkontoret för att tillträda som ordförande och senare verksamhetschef för Afrosvenskarnas riksförbund.
När hon nyligen bytte Göteborg mot Stockholm, en ny ort utan ett eget kontaktnät, tycktes hennes kompetens vara osynlig på arbetsmarknaden. Sedan juni i år har hon sökt 50 tjänster som hon anser sig vara kvalificerad för, men inte kallats till en enda anställningsintervju.
– Det finns särskilda koder för att komma in i arbetslivet. Man får jobb genom att skapa nätverk och inte genom ansökningar.
Mest är hon förvånad över att hon inte har blivit kallad på intervju för olika tjänster som socialsekreterare med fokus på ensamkommande flyktingbarn, utbildning och arbete.
– Det är precis den vägen jag själv har gått. Sedan är jag utbildad socionom och har tio års erfarenhet av sådant här arbete. Det är konstigt att jag inte blivit kallad till någon intervju.
Wilo Abdulle Osman råder svenskar med utomeuropeisk bakgrund till att bygga upp ett nätverk av kontakter för att komma förbi diskrimineringen på arbetsmarknaden.
– Nätverk är ingenting som bara poppar upp, det är något som man själv skapar. Men man måste själv ta initiativet och veta vad man vill med sitt liv.