DN:s snabbkurs i retorik med experten Christer Hanefalk som lärare gör dig redo för politikernas utspel under Almedalsveckan.
Till sin hjälp har en talare de retoriska grundstenarna när han/hon vill övertyga sina åhörare:
Steg 1 Fundera: Vad är målet? Vad vill jag att åhörarna ska göra, tycka, känna? Hur mycket vet de om mitt ämne? Hur mycket vet de om mig? Vilka är de yttre omständigheterna? Och en rad andra frågor.
Steg 2 Inventera: Vilka är de bästa argumenten givet den aktuella målgruppen? Och vilken typ av argument passar bäst? På vilken nivå ska jag lägga min bevisföring?
Steg 3 Disponera: Hur ska jag lägga fram min sak? Hur får jag mottagarna att hänga med i min logik? Vad ska jag säga i början och vad ska jag säga i slutet?
Steg 4 Formulera: Vilka formuleringar ska jag välja? Ska jag citera någon eller ska jag kanske välja ett känt ordspråk? Finns det någon formulering som jag vill att mottagarna ska minnas speciellt? Ska jag vara rolig eller allvarlig? Eller både och?
Steg 5 Memorera: Vad kan jag göra för att lära in det jag ska säga så att jag inte behöver mitt manus? Är vissa delar av mitt tal viktigare att lära in än andra? Finns det nyckelord som jag kan använda mig av?
Steg 6 Agera: Hur ska jag agera? Vilka hjälpmedel ska jag använda - video, OH, PC-kanon, White Board, blädderblock? Vad måste jag tänka speciellt på när det gäller klädseln? Vilka olater måste jag tänka på att försöka tona ner?
Steg 7 Analysera/korrigera: Hur gick det? Nådde jag fram? Fick jag de reaktioner jag ville ha? Var den skriftliga utvärderingen bra? Fick jag en tydlig återkoppling på de delar som var viktigast? Var mitt eget agerande godkänt? Lärde jag mig något som jag kan ha nytta av i framtiden?
Att jobba retoriskt utifrån de retoriska grundstenarna är både naturligt och självklart. Så frågan är: Varför gör vi inte alltid så?
Svaret är ganska enkelt: Oftast har vi ont om tid. Eller tror oss ha det, och då blir regler och systematik något vi tror tar tid. Istället för at inse att systematiken faktiskt spar tid. Eller också blir vi så entusiastiska att vi glömmer bort att arbeta systematiskt. Dessutom verkar vi ibland skygga för system och ser det systematiska som en tvångströja; en motsats till det kreativa, vilket i de flesta fall är ett något förhastat antagande eftersom det i grund och botten inte råder något motsatsförhållande mellan systematik och kreativitet.