DN:s snabbkurs i retorik med experten Christer Hanefalk som lärare gör dig redo för politikernas utspel under Almedalsveckan.
Hur gör du för att öka intresset med hjälp av språket?
När dispositionen är klar, när du har ordnat och disponerat din argumentation, återstår nästa viktiga del; att bearbeta språket. Du måste ladda språket och strukturera det så att du underlättar för åhörarna att minnas vad vi sagt.
I musiken arbetar man med olika fraser eller melodier, med rytmer, med betoningar och klanger och vrider och vänder på dem i ständiga variationer. Därför blir det lätt att lyssna - det händer ständigt något nytt. Så ska det också vara i språket. Den fråga du alltid bör ställa dig är: Kan budskapet uttryckas på något annat sätt?
Ett alternativ till budskapet "det är farligt att äta för mycket" skulle kunna vara: "Storätaren gräver sin grav med tänderna." Istället för: "Det är inte alltid farligt att vara sjuk" skulle vi exempelvis kunna säga: "Det är sunt att vara sjuk ibland."
Retoriska figurer är konstgrepp som ger språket spänning, färger och dramatik. Definition: En retorisk figur är ett språkligt verktyg som en talare/skribent kan använda för att öka sannolikheten att nå sina kommunikativa syften hos sina definierade målgrupper.
För att uppnå dessa kommunikativa syften finns figurer inom följande områden:
- Bildens figurer (för att utbilda och fascinera)
- Rytmernas figurer (för att utbilda och behaga)
- Motsatsernas figurer (för att beröra och fascinera) och
- Talande och frågande figurer (för att beröra och behaga)
Ett exempel: Under 1990-talets svenska finanskris sa dåvarande finansministern Ann Wibble vid ett tillfälle att "vår ekonomiska politik ligger fast". Tydligt och klart, naturligtvis, men orden som används varken stannar kvar eller sticker ut. Under motsvarande kris i England säger Margaret Thatcher i det britiska underhuset:
"You may turn if you want to - the Lady's not for turning."
Wibble och Thatcher hade i grunden samma budskap, men Thatcher använder en motsatsfigur som sticker ut. Hon leker lite med orden och talar om sig själv i tredje person. Och det hon säger blir feta tidnings- och löpsedelsrubriker påföljande dag; "The Lady's not for turning". Syfte med just motsatsen är att fascinera och (be)röra. Vilket var precis vad Thatcher lyckades med.
Som lyssnare och läsare vill vi fascineras, bli berörda och behagade. Och ibland utbildade. Det är först när våra känslor kittlas som vi tycker att det är riktigt roligt att lyssna och att läsa. Ett språk som är smyckat av figurer håller kvar lyssnare och läsare. Språket blir spänstigt. Det ömsom utmanar, ömsom leker med oss, ömsom smeker.
Och vi följer villigt med.