– Det är oanständigt att äldre och sjuka ska ha det så här, säger Per-Anders Sunesson, chef för tillsynsavdelningen.
DN kan i dag redogöra för den största oanmälda inspektion som Socialstyrelsen hittills har genomfört. Natten mellan den 8 och 9 november besökte ett hundratal inspektörer totalt 94 demensboenden spridda över landet.
Ingen visste att inspektörerna skulle komma och Socialstyrelsen har valt att inte avslöja vilka hem som kritiseras. Först ska kommunerna få möjlighet att svara på kritiken. Fokus vid inspektionerna låg på hemmens rutiner för inlåsning och bemanning.
På 57 av de inspekterade enheterna låstes de dementa in, antingen i sina lägenheter eller på avdelningen. Och personalen lämnade lokalen.
De som ropade på hjälp och var oroliga under natten blev inte hörda. Eftersom demenssjuka har svårt att lära sig hur larm fungerar hade de ingen möjlighet att själva kalla på hjälp. Personalen fick i stället förlita sig på olika sorters larm som registrerade om en patient lämnade sängen eller rummet.
– De boende är otillåtet inlåsta i strid med gällande lagstiftning. Det är ett olaga frihetsberövade, säger Per-Anders Sunesson.
– Visst kan det vara en trygghet för anhöriga att veta att avdelningens dörr är låst. Men personal måste finnas inne på avdelningen.
– Demenssjuka som ramlar kan bli liggande på golvet utan att någon märker det. Och det kan förekomma våld mellan de boende.
På sex av tio boenden befann sig personalen så pass långt bort från de demenssjuka att de inte kunde vara på plats inom några minuter om något akut skulle inträffa. De var exempelvis på ett annat våningsplan eller i en annan byggnad.
På ett par boenden hade ledningen också installerat olaglig kameraövervakning. Om någon rörde sig i korridoren på natten skickades en bild till en mobiltelefon.
För en tid sedan visade SVT:s ”Uppdrag granskning” att de demenssjuka på Öjagården i Piteå låstes in utan möjlighet att kalla på hjälp. Programmet upprörde många. Men Socialstyrelsens inspektion visar alltså att dessa missförhållanden är vanliga inom svensk demenssjukvård.
– Det här handlar om sköra människor som inte vet var de befinner sig. De är helt beroende av att miljön är trygg och igenkännbar. De blir otroligt oroliga av att ropa och ropa utan att något händer, säger AnneMarie Danon, enhetschef på Socialstyrelsens tillsynsavdelning.
På 58 procent av de inspekterade avdelningarna var bemanningen för låg för att vården kan anses vara säker. Ofta var en person ensam ansvarig för samtliga boende nattetid. På cirka 40 procent av enheterna uppgav de anställda, trots risk för kritik från sin arbetsgivare, att de inte kunde bedriva en god och säker vård.
– Många välkomnade oss och tyckte det var skönt att någon visade intresse för deras arbetsförhållanden, säger AnneMarie Danon.
Per-Anders Sunesson framhåller att personalen, trots de svåra förutsättningarna, gör ett gott arbete.
– De vänder ut och in på sig själva för att ge de boende en god omsorg.