Så har då HD-domaren granskats och av JK befunnits juridiskt acceptabel för att fortsatt upprätthålla sitt ämbete. Det kan ju rimligen inte vara hans moraliska lämplighet och oväld som bedömts.
Att först när bevisningen vägts och befunnits vara övertygande erkänna och då enbart i syfte att vinna taktisk fördel i stället för att rakryggat erkänna i första läget konfronterad med anklagelsen är ryggradslöst och indikerar bristande moralinsikt.
Hur bedömer JK återfallsrisken när det är taktik snarare än ånger som styrt erkännandet? Här meddelar nu JK trosvisst att det ju bara skett en enda gång och därför är acceptabelt för fortsatt tjänst. Visst, med den blinda rättvisans logik blir det så att de fyra andra gångerna där talan lades ned eftersom HD-domaren tydligen ansågs trovärdigare än 20-åringen, när ord stod mot ord.
Moralsignalerna från HD inklusive Bo Svenssons fadäs att tänka högt är förskräckande. Och så det typiskt svenska: sjukskrivning för brottslig gärning.
Heder åt överåklagare Sven-Erik Alheim som speglar allmänhetens rättsuppfattning.