Max och Mea ska ta examen i lydnad. Mea går fot och sitter fint vid mattes vänstra sida. Max är orolig och gnäller.
– Han blev påhoppad av andra hundar ett par gånger när han var liten, det sitter kvar, säger husse Tony Sträter.
En handfull hundar har kommit till en iskall fotbollsplan i Storvreten och Botkyrkabyggens lydnadskurs.
Det är sista gången för säsongen, hittills har långt över 100 hundägare gått kursen och det är fortfarande kö.
– Vi hinner absolut inte göra underverk på fyra timmar, men vi kan ändra attityder, säger Ingrid Tapper, instruktör från Botkyrka brukshundklubb.
– Det uppstår gäng med killar som skaffar sådana hundar och tränar dem på att hugga i gungor och parkbänkar. Sedan tröttnar de och låter flickvännerna ta hand om hundarna, säger hon.
Max och Mea är av rasen american staffordshireterrier, med stamtavla och långa officiella namn. De bor i Storvreten, en granne anmälde Max till hyresvärden Botkyrkabyggen och sade att han var aggressiv. Max och husse blev kallade till ett test.
– Han är fullt normal, det finns ingen aggressivitet i honom, säger Tony Sträter.
Nu går de kurs.
– Vi lär oss grunderna, att gå fint i koppel, att möta andra hundar, att Max kan sitta kvar när jag går i väg en bit, säger Tony Sträter.
Max och Mea går alltid i koppel i bostadsområdet, det finns grannar som fortfarande är rädda för dem.
– Att kalla dem kamphundar är bara okunnighet. Jag skulle kunna få Max att kampa hur mycket som helst, men varför skulle jag göra det? Då får jag bara folk emot mig, säger Tony Sträter.
– Det är alltid mitt fel om han gör något dumt, aldrig hundens.
Instruktören Anders Eriksson håller med.
– Det är människorna vi undervisar på den här kursen, inte hundarna, säger han.