"Det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer"

Joshua Delnero gräver med händerna i hängrännorna och rensar bort stora sjok av fjolårets nedfallna löv. Han är 21 år och har aldrig haft något riktigt jobb. Nu ingår han i en aktivitetsträning och utför enklare snickeri- och renoveringsjobb åt Sandvikens kommun. Hans lön består av socialbidrag, eller försörjningsstöd som det numera kallas.

– Om jag inte var här så skulle jag väl inte få någonting alls. Men jag trivs, det är riktigt kul, säger Joshua Delnero.

Han har ingen utbildning efter grundskolan och har fått socialbidrag i ungefär ett och ett halvt år. Den nuvarande aktiviteten har pågått i ungefär tre månader och är en del i att socialförvaltningen vill att bidragstagarna ska aktivera sig. Målet är att träningen ska leda vidare till utbildning eller ett jobb.

– Det är viktigt att vi tar det steg för steg. De som jag har hos mig måste lära sig att komma hit varje dag, att komma i tid, att ringa när de är sjuka. Det låter som självklara saker, men det är det inte för alla, säger Magnus Larsson som är Joshuas handledare.

Joshua Delnero skulle gärna jobba med liknande sysslor även i framtiden men är osäker på om det finns några utbildningar han kan gå. Just nu är i alla fall aktivitetsträningen ett välkommet avbrott.

– Jag var trött på att vara hemma. Det är skönt att komma ut och träffa folk. Men det var hårt i början. Tidigare klev jag upp vid tvåtiden, nu börjar jag halv åtta på morgonen, säger han.

Joshua Delnero är bara en av allt fler i Sandviken som får socialbidrag. Jämfört med samma period förra året har utbetalningarna ökat med 30 procent och budgeten är spräckt för länge sedan. Och det väntas bli ännu värre när bygdens dominerande industri Sandvik gör sig av med omkring 1.000 personer den närmaste tiden. Med början på tisdag får 450 kollektivanställda besked om att de förlorar jobbet.

De sociala myndigheterna i Sandviken är oroliga över utvecklingen. De kopplar ökningen av socialbidrag inte bara till lågkonjunkturen. Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan.

– Många av dem är inte alls redo att söka jobb. Socialbidraget blir som någon sorts sjukersättning fast från oss i stället, säger Anna Danielsson, chef för individ- och familjeomsorgen i Sandviken.

Hon får medhåll av Katarina Gröndahl som är chef för ekonomienheten:

– Det är en utopi att alla ska komma ut på arbetsmarknaden. De som har gått på sjukersättning länge har väldigt svårt att tro på att de ska få något jobb. Jag tycker nästan att man kunde införa en sorts socialbidragspension. I praktiken blir det ändå så, säger hon.

Det som oroar mest är ändå den kraftiga ökningen av ungdomar som söker försörjningsstöd. Tidigare har många av dem klarat sig tack vare olika vikariat och jobb på Sandvik. Men nu när jobben sinar står de utan försörjning. Många av dem har ingen gymnasieutbildning. De har inte kvalificerat sig för a-kassa eller helt enkelt struntat i att gå med. Social­förvaltningen och Arbetsförmedlingen försöker få så många som möjligt att delta i olika pröva på-program.

– Men det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer. I alla grupper finns det de som är lite taffliga och inte riktigt vågar ta för sig. De halkar ofrånkomligen efter, säger Katarina Gröndahl.
I hela landet väntas socialbidragen öka med femtio procent de närmaste åren, från att ha kostat kommunerna 9,5 miljarder kronor 2008 till att kosta 14,3 miljarder 2012.

Och det är inte bara i Sandviken som det ökade trycket på de sociala myndigheterna redan märks. I Orsa kommun har kostnaderna för socialbidragen första kvartalet i år mer än fördubblats jämfört med samma period förra året. Också där syns en stark koppling till den ökade arbetslösheten.

– Vi har en stor grupp arbetslösa som inte får någon a-kassa utan tvingas leva på försörjningsstöd, men vi vet inte om det beror på att de gått ur a-kassan eller att de inte kvalificerat sig. För oss är det oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen hjälper de arbetslösa med försörjningsstöd på samma sätt som de med a-kassa. Vi har inte ekonomisk möjlighet att göra det, vi har till och med tvingats varsla 40 anställda om uppsägning, säger kommunalrådet Marie Olsson (S).

I Haparanda har socialbidragen ökat med 81 procent under 2008.
– Det finns en klar koppling till försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen, säger kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S).

Till och med i småföretagarkommunen Gnosjö har utgifterna för socialbidrag skjutit i höjden. Det beror till stor del på att den öppna arbetslösheten sexdubblats när industriföretagen varslat sina anställda om uppsägning.

– Det är framför allt ungdomar och invandrare som nu tvingas leva på försörjningsstöd. De är inte anslutna till a-kassan. Invandrarna har kanske inte den traditionen och många unga här har valt att ställa sig vid sidan om när avgifterna höjdes och arbetslösheten här varit så låg, säger Gnosjös kommunalråd Lars-Åke Magnusson (KD).

Det ställs betydligt hårdare ekonomiska krav på de arbetslösa som lever på försörjningstöd än på dem som lever på a-kassa. De som får hjälp av kommunen kan till exempel tvingas sälja sin bil eller villa. Det leder till att de kommer att anstränga sig ännu hårdare för att få ett arbete så fort som möjligt, tror Lars-Åke Magnusson.

Tapio Salonen är professor i socialt arbete vid Växjö universitet och har forskat länge kring fattigdom och socialbidrag.

Han säger att den ökning som sker nu beror på arbetslösheten i kombination med de förändringar som gjorts i socialförsäkrings­systemen.

– Regeringen har ensidigt inriktat sig på att ställa krav på dem som stått utanför arbetsmarknaden. Det är som om det vore deras personliga egenskaper som är problemet. Tapio Salonen pekar på att bara 55 procent av de arbetslösa uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. År 2004 var det 70 procent.

– Allt fler står utanför det försäkringssystem som vi vant oss vid. Och när jobben då försvinner får vi en väldigt alarmerande situation.

Växjöprofessorn anser att de arbetslösa nu håller på att skiktas i två grupper, där de utan försäkringsskydd skjuts allt längre bort i periferin.

Också docent Eva Mörk på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering talar om en uppdelning av de arbetslösa. De som lever på socialbidrag hänvisas ofta till aktiviteter arrangerade av kommunerna medan de arbetslösa som får arbetslöshetsersättning erbjuds åtgärder i Arbetsförmedlingens regi. Den lilla forskning som gjorts tyder på att det senare håller bättre kvalitet.

Hon säger att kraven på socialbidragstagarna tenderar att öka ju tuffare tider det är – trots att det är mycket svårare att ta sig ut ur bidragsberoende och skaffa arbete när det är krisår.

– Det är tvärtom mot vad man skulle kunna tro, man kan tycka att man skulle ställa hårdare krav när det faktiskt går att få jobb.

En annan professor i socialt arbete, Bengt Starrin vid Karlstads universitet, har forskat om hur socialbidragstagare känner sig och vilken ekonomisk stress de utsätts för. Han har sett att det är mer förenat med skam och mindervärdighetskänslor att leva på socialbidrag än att leva på arbetslöshetsersättning.

– De som lever på socialbidrag befinner sig längst ned på statusstegen. Känslan av skam bryter lätt ned människor så att de känner sig som förlorare, de blir passiva och får inte energi att vara aktiva på arbetsmarknaden. Därför är det oerhört viktigt att de får del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan hjälpa dem att stärka självkänslan, säger han.

Statssekreterare Eva Uddén Sönnegård (M) på Arbetsmarknadsdepartementet vill inte spekulera över hur de arbetslösa känner sig som får leva på socialbidrag i stället för på a-kassa. Hon säger att rege­ringen kommer att göra stora satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att stödja dem som nu tvingas ut från arbetsmarknaden att ta sig tillbaka.

– Också de arbetslösa som lever av ekonomiskt bistånd från sin kommun har rätt till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De är garanterade åtgärder efter 18 månaders arbetslöshet.

De som får arbetslöshetsersättning är garanterade sysselsättning efter 14 månaders arbetslöshet.

I Sandviken är barnfamiljer en växande grupp bland de nya besökarna på socialkontoren. I december förra året tvingades Marie Bladin att vända sig till socialen för att få hjälp med bland annat hyran. Hon har a-kassa på halvtid, cirka 4 800 kronor i månaden, hennes man var tidigare sjukskriven, nu arbetslös utan a-kassa. Tre barn bor helt eller delvis hemma.

– Det kändes hemskt att behöva gå till soc. Men det är samtidigt skönt att inte behöva vrida och vända på elräkningen, säger Marie Bladin.

Hon har räknat ut att familjen nu har en sammanlagd inkomst på 16 000 kronor i månaden, inräknat pengarna från socialen.

– Man lever efter det man har. Vi unnar oss inget speciellt. Nu går alla pengar till barnen, säger hon.

Marie Bladin har bland annat jobbat med städning och på ungdomsgård. Hon skulle vilja jobba med barn men har ingen utbildning för det. Hon kan tänka sig att sätta sig på skolbänken men inte att ta studielån.

Hon ser dystert på framtiden för Sandviken och kan tänka sig att flytta om hon och hennes man hittar jobb någon annanstans.

– Det är svårt att hitta något här. Det finns ingenting. Mestadels går jag bara här hemma och gör absolut ingenting. Det är så tråkigt. Till slut blir det så att man drar sig för att över huvud taget träffa folk, säger Marie Bladin.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut