Behöver vi alla prylar som vi köper? Det tror i alla fall inte Ann-Christin Gramming och hennes familj som bestämde sig för att undersöka saken. Under ett år hade Ann-Christin, Christoffer, Oscar och Agnes köpstopp. I lägenheten i centrala Göteborg levde familjen "the simple life" - och bloggade om projektet.
Ingen ny vinterjacka, inga biobesök, inte ens en fika på stan - det verkar tufft.
- Jag trodde att det skulle vara svårt att sluta handla, att det skulle innebära en massa uppoffringar, men det var förhållandevis lätt, säger Ann-Christin. Det handlar bara om att ändra sina vanor lite.
Idén till projektet kom från boken "Not buying it" av den amerikanska författaren Judith Levine. Incitamentet var egentligen inte miljöaspekten utan Ann-Christins funderingar över vilka behov och gränser man har.
- Men det går ju inte riktigt att diskutera konsumtion utan att diskutera miljö och ekologi, så med tiden kom den aspekten att bli allt viktigare.
Hur förändrades livet i familjen när ni inte kunde gå ut och äta eller gå i affärer?
- Man får ju planera lite, men det blir snabbt en vana att hitta på saker med barnen antingen före eller efter lunch så att vi kan äta hemma. Ekologisk mat har vi alltid handlat mycket, dels eftersom miljöintresset alltid funnits där, dels eftersom barnen är allergiska, och då är det lättare att köpa ekologiska produkter.
- Egentligen var det mest mitt projekt, berättar Ann-Christin, men hela familjen påverkades ju.
Christoffer uppskattade till exempel sina luncher på stan så mycket att han inte ville offra dem. Och barn växer ju och behöver nya kläder. Familjen har med andra ord inte dragit köpstoppet in absurdum.
Men hur gjorde ni på jul eller vid födelsedagar?
- Det löste sig efter hand, dels hade vi lite saker på lager, sedan gav vi bort upplevelser och sånt. Min mamma fick en hemlagad middag i födelsedagspresent.
Nu är köpstoppet hävt. Vad har ni lärt er? Hur lever ni nu?
- Just nu är det ju lite tomt i garderoben, ha ha, men lusten att gå i affärer och shoppa har liksom inte återkommit. Det känns mest jobbigt. Men det mest bestående resultatet är ändå insikten om att man inte behöver ge upp sitt liv bara för att man konsumerar mer medvetet.