Trots det särskilda uppdraget att lösa fler vardagsbrott är polisen dålig på att skicka dna till Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL. De flesta polismyndigheter som DN har ringt till är övertygade om att man kan mer.
En förklaring som många poliser ger är däremot att det blivit svårare ta fram spår.
– Jag tror att vi måste bli bättre på att hitta nya infallsvinklar och tänka på ett annorlunda sätt. Även brottslingarna har nog blivit bättre på att inte lämna ifrån sig dna-spår, säger Tommy Kalenius, gruppchef för en utredningsgrupp på Söderortspolisen.
Så de överlistar polisen?
– Ja, de lär sig. De får ta del av hela förundersökningsprotokollet om det leder till åtal. Brottslingarna kanske inte slänger den där cigarrettfimpen på brottsplatsen och då blir det svårare för oss att hitta något spår.
Rikspolisstyrelsen är lika oroad som SKL. Där förklarar man att skillnaderna är stora i landet.
Margareta Ivarson, utredningsledare vid Västra Götalandspolisen, delar bilden av att brottslingarna kan ha blivit bättre på att inte lämna några spår efter sig:
– Det kan vara så att ligorna som åker runt blir mer försiktiga. Många små förklaringar kan bidra till att SKL tycker att de får mindre att göra, säger hon.