Tre frågor till Henrik Brors, chef för DN:s politikredaktion, om Irakkonferensen och vad som har hänt under dagen.
Vad har hänt under dagen?
- På den offentliga delen av konferensen har det varit en lång rad tal av företrädare från de nära 100 länder och internationella organisationer som ställt upp på att bidra till Iraks utveckling.
- Budskapet har varit nästan bedövande enhälligt att lyssna till eftersom det upprepats om och om igen: Irak har gjort framsteg efter det totala sönderfall som följde efter USA:s invasion. Säkerhetsläget har blivit bättre. Men det är fortfarande långt kvar till målet att Irak ska bli en stabil och demokratisk federal stat. Och nu måste både Irak och omvärlden hjälpas åt för att förverkliga det målet.
- Men det mest intressanta är naturligtvis det som pågår i korridorerna utanför. När så många länders regeringar träffas finns möjligheter till diskussioner och förhandlingar. Men resultatet av dessa möten kan vi bara ana oss till.
Har några länder utlovat ytterligare hjälp till Irak?
- Den här Irakkonferensen handlar egentligen inte om att få fram mer pengar till Irak. Men bland annat Saudiarabien utlovade insatser på ytterligare en dryg miljard dollar till olika projekt i Irak. Och flera länder, som Ryssland, har avskrivit en del av Iraks skulder inför konferensen.
- Konferensen handlar i första hand om att sätta press på den irakiska regeringen att genomföra de reformer som krävs för en demokratisk utveckling av landet. Irak har ju stora oljetillgångar och har stora möjligheter att klara sin egen ekonomi, om man lyckas få till stånd ett fungerande samhälle igen.
Vad kommer att hända efter konferensen?
- Det här var ju det första uppföljningsmötet på den femårsplan som inleddes i Egypten i fjol. Världens regeringar har via FN åtagit sig att bidra till Iraks utveckling. Tanken är att det ska bli liknande avstämningar varje år.
- I den deklaration som antas på konferensen sägs visserligen att det skett mycket positivt i Irak. Men det ställs också en rad krav, som att stärka kvinnors och minoriteters rättigheter, att stärka rättssamhället, att se till att Irak återtar sin roll i det internationella samfundet. Många av kraven riktas till irakiska regeringen, men också till Iraks grannar och det internationella samfundet att bidra till att häva Iraks isolering.
- Om ett år ska sedan ländernas regeringar träffas igen och granska vad som hänt. På så sätt ska man hålla pressen uppe på alla deltagare att ta sitt ansvar. Om det fungerar får vi se framöver.