Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Det mörka arvet delar institutet

Karolinska institutet är splittrat efter DN:s ­reportage om den kontroversiella kraniesamlingen på lärosätet. Många yngre forskare är kritiska och kräver att KI gör upp med den rasbiologiska historien.

Även forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S) är kritisk och vill nu snabbutreda frågan om att ge tillbaka kranierna till ursprungsländerna. ”KI:s ledning måste nu diskutera sin mörka ­historia”, säger hon till Dagens Nyheter.

Den store skallmätaren Gustaf Retzius stirrar in i väggen.

I foajén på institutionen för neuro­vetenskap på Karolinska institutet i Solna har någon roterat den vita bysten.

Besökare får hålla till godo med nacken på en av Karolinska institutets anatomiska anfäder.

Stämningen på Karolinska institutet är spänd sedan DN i söndags berättade om de 792 kranier som nyligen plockats fram ur ett låst arkiv i Tumba.

Skallsamlingen härstammar från förra sekelskiftet. Kranierna samlades in för att studeras i rasbiologiskt syfte.

Ingen av individerna gav sitt medgivande. Många var utsatta: självmordsoffer, kriminella, fattiga.

Läs mer: Mörk historia tas fram i ljuset

Över 300 skallar är stulna från ursprungsbefolkningar av äventyrare. Nu finns ett ökat tryck från omvärlden att återlämna mänskliga kvarlevor. Bland annat därför har KI plockat fram den samling som legat deponerad utanför lärosätet i ett halvt sekel.

Flera återlämningskrav har legat obesvarade, bland annat ett från Museum of New Zeeland.

Foto: Fredrik Funck.

I veckan besökte DN institutionen för neurovetenskap. Flera hjärnforskare uppmanade ledningen att problematisera arvet efter Gustaf och Anders Retzius, de professorer som samlade in och mätte skallar kring förra sekelskiftet.

– Vi måste diskutera detta nu, säger Dinos Meletis, forsknings­assistent med ansvar för tre doktorander på institutionen för neurovetenskap.

– Retzius forskning är ju inte bara färgad av rasbiologiskt tänkande. Den har dessutom ett ovetenskapligt utgångsläge. Den vetenskapliga processen utgår från en idé för att sedan använda data för att bekräfta eller förkasta den. Här har man bestämt sig hur det förhåller sig på förhand: att en folkgrupp är överlägsen andra och använder sedan mått för att bekräfta den världsbilden.

Varför finns ingen sådan diskussion?

– Den här delen av historien är inget man lyfter fram självmant. Det är känt att Retzius gjort insatser för anatomin, men man måste verkligen problematisera den etiska aspekten.

På institutionen för neurovetenskap är spåren ­efter Retzius tydliga.

Pampig byst, inramade oljemålningar, salar döpta efter Retzius.

Men även forskningen presenteras.

I foajén står Gustaf Retzius samlade verk i ett skåp. ”Anthropologica suecica” där Retzius redovisar sina slutsatser från mätning av 45 000 värnpliktiga svenskar: Han identifierar en unik koncentration av långskallar, en ovanligt ren nordisk-­germansk ras av blonda och blå­ögda i Sveriges inland.

I trapphuset paraderar en tysk prestigeutgåva av Anders Retzius samlade verk med en uppslagen skiss av bland andra en ”Congo-Negers” skalle.

Forskningen är exponerad utan kommentarer.

Doktoranden Nicolas Guyon, en 29-årig parisare som forskar om schizofreni, har försökt göra KI:s rektor Anders Hamsten uppmärksam på att institutionen skyltar med rasforskare.

Mängder av rasbiologiska forskningsdokument visas upp, här en av Anders Retzius skisser. Skallarna är märkta med bland annat ”chinese”, ”Basuto-kaffer” och ”Congo-neger”. Foto: Lars Lindqvist.

I mars förra året skrev Guyon ett brev till rektorn som han hävdar fortfarande är obesvarat.

Nicolas Guyon bifogade en kopia av Gustaf Retzius föreläsning ”The so-called North European race of mankind” från 1909, där Retzius varnar för kortskalliga raser från kontinenten. Ett hot mot mer intellektuellt och förfinade långskallar i den nordisk-germanska rasen.

– Eftersom jag får min post hit till Retzius väg frågade jag mina kolleger på labbet här vem sjutton ­Retzius var. Ingen hade någon djupare koll. Jag började läsa, upptäckte en koppling till Herman Lundborg och Rasbiologiska institutet. Och läste alltmer fascinerat den föreläsning han höll i London, där han frågar sig vad som kommer hända med konsten och filosofin den dag som den nordiska rasen raderas ut.

Nicolas Guyon tog sin masterexamen på det franska elituniversitet Ècole normale supérieure i Paris. Det ingick i skolarbetet att förhålla sig kritisk till övergrepp utförda i vetenskapens namn: man studerade bland andra den franske rasbiologen Paul Topinard.

– Jag inbillade mig att etikklasserna här, som är obligatoriska, skulle ta upp rasforskningen. Men man nämnde aldrig Retzius, trots att hans namn finns överallt på vår institution.

I onsdags eftermiddag höll prefekt Sandra Ceccatelli ett möte öppet för institutionens samtliga forskare, omkring 250 inklusive studenter.

Den uppdagade skallsamlingen väckte en animerad diskussion.

En generationsklyfta skar forskarna i två läger.

Sten Grillner, professor i neurofysiologi född 1941, tidigare ordförande i Karolinska Institutets Nobelkommitté, var där.

Grillner var delaktig 1993 när KI fattade beslutet att döpa en forskningslokal till Retziuslaboratoriet.

– Jag tycker fortfarande att det är ett utmärkt namn. Diskussionen nu känns lite orättvis. Jag tror inte Gustaf Retzius var mer rasistisk än Europa i stort vid den tiden.

– När Retzius mätte skallar var det i linnéansk tradition. Man beskrev skillnader. Och skallarna i Syd- och Nordeuropa såg lite annorlunda ut och så frågade de sig om man var olika smarta. Man dissekerade berömda människors hjärnor, men också personer som inte var lika framstående, eller mycket lite framstående, ni hade någon mördare på bild i artikeln ...

Gustaf Retzius var den första internationellt kände forskaren i neurovetenskap, påpekar Sten Grillner.

Hur ser du på hans föreläsning i London där han varnar för den nordiska rasens utarmning?

– Det känns ju inte så tilltalande. Inget jag stödjer givetvis. Han lär ju också ha tyckt att Selma Lagerlöf var en olämplig Nobelpristagare eftersom hon felaktigt beskrivit hur gäss landar på tak ... Ja, han var en person som pratade mycket.

Professor Sten Grillner tycker att skallar som efterfrågas av ursprungsbefolkningar kan återlämnas ”om rimlig anledning finns”.

Övriga kranier bör som tidigare magasineras.

Anders och Gustaf Retzius pryder väggarna på Retziuslaboratoriet, som fick sitt namn 1993. Foto: Lars Lindqvist.

Sandra Ceccatelli, prefekten som höll i mötet i onsdags, bekräftar att frågan om Retzius delar institutionen.

– Det är väldigt känsligt, faktiskt. Vi har några professorer och forskare som alls inte kan förstå varför vi ska ta upp Retzius till diskussion. Men jag tycker det är viktigt. Jag vill veta mer. Jag vill förstå de kopplingar som finns till rasismen och andra politiska sammanhang.

Sandra Ceccatelli hävdar att hon inte förrän i fjol hört talas om de 792 skallarna som en gång samlades in på anatomiska institutionen, som sedan 1993 ingår i institutionen för neurovetenskap.

Hon har nu begärt att få se samlingen och tänker även arrangera ett symposium tillsammans med Olof Ljungström från enheten för medicinens historia och kulturarv.

– Jag tror alla hade glömt att det fanns en Retziussamling någonstans, jag hade aldrig hört det faktiskt.

Men deras namn pryder varje ­våning av din institution.

– Det stämmer. Men namnfrågan är något som institutionen och KI:s ledning måste ta ställning till. Här ska vi diskutera de etiska och politiska implikationerna av Retzius forskning.

Kan det bli aktuellt att problematisera den rasforskning ni presenterar i trapphuset.

– Ja, det är kanske en bra idé att ge lite mer information där.

Enligt universitetsdirektör Per Bengtsson finns det ”all anledning att fundera över de associationer” som namnet Retzius väcker.

– Sedan en av våra forskarstudenter inkom med en skrivelse förra våren har vi en process på gång. Nu planeras ett öppet seminarium.

Karolinska institutet gör anspråk på att vara ett internationellt ­centrum för vetenskap, påpekar doktoranden Nicolas Guyon.

– Då blir forskningsetik extra viktigt. Och en del i detta är att rannsaka sin egen historia.

Detta har hänt:

I söndags avslöjade Dagens Nyheter att Karolinska institutet har en samling med nästan 800 kranier som det bedrivits skallmätning och annan rasforskning på kring förra sekelskiftet. Runt 350 kranier tros vara plundrade från ursprungsbefolkningar.

I slutet av januari 2008 begärde Museum of New Zeeland att få ­tillbaka mänskliga kvarlämningar som stals av den svenska zoologen Conrad Fristedt under 1890-talet. KI lät förfrågan ligga obesvarad i flera år. Först i december 2014 nådde ärendet Utbildningsdepartementet, som nu ska fatta det avgörande beslutet.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke kommenterade artikeln i DN: ”När man läser det så mår jag illa på flera sätt... Den här artikeln tydliggör det faktum att det finns stora delar av vår historia som vi inte har i vår självbild.”

Karolinska institutets rektor Anders Hamsten har bett om ursäkt för den senfärdiga reaktionen på Museum of New Zeelands krav. ”Handläggningen av den här typen av ärenden ska naturligtvis inte ta så här lång tid”, säger han i ett pressmeddelande.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.