Han anser att mycket talar för att svenskarna aldrig träffat några gerillasoldater.
I mitten av juni förra året landade de svenska frilansjournalisterna i staden Galkaio i Somalia. Staden kontrolleras av en militärgrupp som är lojal med den etiopiska regimen.
– Det fanns en viss naivitet i att resa till Galkaio. Att starta expeditionen där var ett visst risktagande med tanke på att risken var stor att den styrande militärgruppen skulle ange att två svenska journalister nu är på väg in. Det tror jag också var det som skedde, säger Thomas Olsson som är journalisternas svenske advokat.
Schibbye och Persson omgav sig efter ankomsten till Somalia, i likhet med andra utlänningar i det våldshärjade landet, av säkerhetsvakter som de betalade ur egen ficka.
Eftersom inga svenska medier ville förhandsbetala för svenskarnas försök att ta sig in och skildra situationen i den stängda Ogadenprovinsen tog de pengar från sina egna besparingar.
Totalt kostade resan omkring 100.000 kronor.
Natten mellan den 27 och 28 juni betalade de enligt egen utsago en chaufför 4.000 dollar (drygt 25 000 kronor) för att köra över gränsen till Etiopien.
– Den person som körde dem var nog väl medveten om att de senare skulle bli gripna på andra sidan gränsen, säger Thomas Olsson.
Den 28 juni träffar svenskarna en grupp med ett tjugotal soldater. Martin Schibbye och Johan Persson har under rättegången hävdat att det var soldater från ONLF-gerillan som terrorstämplats av den etiopiska regeringen. Men det tror inte Thomas Olsson, som träffat svenskarna i fängelset och har tät kontakt med de anhöriga.
– Som jag förstått det var det inte en gerillagrupp de träffade. Det var personer som skulle överlämna dem till den etiopiska armén, säger Thomas Olsson.
Han hävdar att påståenden från etiopisk militär om att ett antal gerillasoldater dödats i den eldstrid som utbröt när svenskarna greps efter några dagars fotvandring troligen är rent påhitt.
– Det har talats om ett antal döda, men det är väldigt oklart vad som hade hänt. Det har inte heller visats några bilder som på något övertygande sätt visar några förluster. Mycket talar för att det här var iscensatt av etioperna själva.
Men svenskarna blev ju skottskadade?
– Visst, det sköts. Men Johan och Martin har berättat att soldaterna först sprang i väg – och först därefter började skottlossningen. Några döda kroppar har varken de eller vi sett.
Thomas Olssons uttalanden kommer en vecka efter att premiärminister Meles
Zenawi öppnat dörren för att svenskarna skulle kunna benådas.
Förhoppningarna tonas dock ned av kommunikationsminister Bereket Simon som i en tv-intervju som publicerades på regeringstrogen nyhetssajt i måndags säger att svenskarna ska avtjäna en del av sitt straff innan en benådning kan bli aktuell.
Frågan är när svenskarna ska lämna in sin nådeansökan till den etiopiska regeringen.
– Det gäller att invänta rätt tillfälle. Det är de själva som fattar det beslutet, säger Johan Perssons pappa Kjell Persson som tillsammans med anhöriga återvände till Sverige i söndags efter att ha besökt svenskarna i Kalityfängelset utanför Addis Abeba.
Svenskarna mår efter omständigheterna fysiskt bra och är friska. Men ovissheten om hur länge de ska sitta i fängelse är påfrestande.
– Det känns inte bra med tidsaspekten, att inte veta, säger Kjell Persson.
En nådeansökan kan antingen ske genom en kommitté eller direkt till premiärministern.
Oavsett vilken väg svenskarna väljer måste de, enligt Thomas Olsson, erkänna brott de egentligen inte begått.
– Utsikterna att överleva ett så långt fängelsestraff i ett etiopiskt fängelse är inte alltid de bästa. Hamnar man i den här typen av situation måste man vara pragmatisk, säger han.