En 13-årig flicka utnyttjades framför webbkameran. Tack vare de digiala spåren kunde gärningsmännen ringas in. Alltmer pengar läggs på digital spaning – men skenande kostnader kan göra att misstänkta brott läggs åt sidan.
– Kostnaderna har blivit ett rättssäkerhetsproblem. Det kan variera mellan olika polisdistrikt om man anser sig ha råd att göra en utredning, säger Anders Ahlqvist, chef för Rikskriminalens internetspaningsgrupp.
Han berättar om ett aktuellt fall där en 13-årig förståndshandikappad flicka har utnyttjats på nätet. Ett 20-tal vuxna män misstänks ha förmått flickan att posera framför en webbkamera.
För att hitta uppgifterna om dem får polisen betala cirka 1.000 kronor per person för att få tillgång till så kallade ip-nummer. Med hjälp av dessa kan männen sedan identifieras.
Just i detta fall har polisen tagit kostnaderna, men Anders Ahlqvist känner till andra IT-relaterade brott där polisen har avstått. Misstanken mot männen gäller sexuellt ofredande, vilket inte anses vara ett av de grövre brotten, och det är inte självklart att en sådan utredning prioriteras.
Stefan Holmén, chef på spaningsroteln i Stockholm, ger en liknande bild.
Här handlar utredningarna ofta om grova brott, som rån och mord. I sådana utredningar är det mycket vanligt med beställningar av så kallade trafikkontroller hos mobiloperatörer. Polisen begär ut uppgifter på olika mobilnummer, vilka telefonnummer som mobilen har haft kontakt med och vilken mast telefonen har varit uppkopplad mot.
– Vi avstår aldrig från att begära information, men i varje ärende har vi diskussioner om hur vi ska begränsa ansökningarna för att hålla nere kostnaderna. Då händer det att vi missar information som vi skulle ha nytta av, säger Stefan Holmén.
Han betonar att telefonbevisen är viktiga både för att fälla och för att fria personer.
– Ibland ser vi att vissa personer inte har haft någon kontakt eller att deras telefoner har befunnit sig någon annanstans. Då kan vi avföra tidigare misstänkta från utredningen.
De skenande kostnaderna har fått Kristina Alvendal (M) att reagera. Hon är ordförande i polisstyrelsen i Stockholms län och menar att teleoperatörerna själva borde ta kostnaden för att ta fram uppgifterna åt polisen.
– Allmänheten måste bidra när polisen behöver hjälp, menar hon.
Men teleoperatörerna menar att de inte kan stå för polisens kostnader.
– Samhället måste själv stå för sina åtaganden. Vi kan inte förstå varför vi ska stå för kostnaderna för polisens verksamhet, säger Nils Weidstam på branschorganisationen IT&Telekomföretagen.
Frågorna om vem som ska betala och vilka skyldigheter teleföretagen ska ha att lämna ut uppgifter ska snart regleras i lag. Just nu arbetar regeringen med en lagrådsremiss.
Men arbetet har dragit ut på tiden och förslaget kommer inte förrän efter höstens val.