Sverige

DN-reportern Per Luthander om natten då Palme mördades

En av de första reportrarna som var ute på stan efter att Olof Palme mördats var Per Luthander från Dagens Nyheter. Här berättar han själv om natten och den overkliga känslan.

– Jag hade jouren på utlandsdesken på Dagens Nyheter när vi fick de första tipsen. Vi vara bara några få som arbetade då, så jag drogs in nyhetsarbetet och var med och författade texten till DN:s sista upplaga den natten, säger Per Luthander.

Mordet hade skett strax efter kl 23.20 på kvällen 28 februari. Den första som såg ett av skotten var en taxichaufför till ett taxibolag från förorten. Chauffören visste inte vem som skjutits och som tur var hade chauffören tillgång till mobiltelefon, vilket var ovanligt på den här tiden. Han ringde till polisens larmtelefon, men detta samtal avbröts och först därefter kontaktade han sin taxiväxel som i sin tur upplyste polisen om att någon skjutits på Sveavägen.

– Vi hade tur. Först fick vi bekräftat att det verkligen var Palme som mördats. Och jag ville förstås ha tag på chauffören, som vid ettsnåret hade tagits in på förhör hos polisen.

– Den jag först fick tag på var växeltelefonisten på taxibolaget och när hon hörde vem som hade dödats blev hon chockad. Därefter åkte jag tillsammans med frilansfotografen Bela Unger, som av en händelse fanns på plats på tidningen, ut på stan.

– Sveavägen var nästan öde. Själva mordplatsen var bara avspärrad några kvadratmeter och ingen särskild polisverksamhet pågick. Tack vare att frilansfotografen hade en mobiltelefon kunde vi stämma träff och prata med taxichuffören.

– Chauffören var närmast livrädd. Han trodde att mordet hade beställts av typ jugoslaviska maffian eller dylikt. Ingen visste något.

Enligt Per Luthander hade en mängd journalister ringts in under natten.

– När vi väl hade gjort intervjun åkte vi tillbaka till redaktionen. Till skillnad från radio, tv och andra statliga myndigheter pågick på DN ett professionellt redaktionsarbete. Det var bråttom. Det gällde att få med det viktigaste till nattens upplaga men också att fortsätta arbetet med nästa dags tidning.

Han du tänka något?

– Jag minns att jag gick hem genom natten, att Stockholm var kallt och delvis tömt på medborgare som firade sportlov. Jag såg upp mot stockholmarnas fönster och tänkte att de flesta sov. Jag tänkte att jag visste vad som hänt, men att de inte visste att Sveriges statsminister hade mördats.