Det var i januari 2009 som Naiti del Sante, då jurist vid Diskrimineringsombudsmannen, fick det aktuella ärendet på sitt bord. Studenten Alia Khalifa fick inte bära niqab i skolan och anmälde därför Stockholms stad för etnisk och religiös diskriminering.
del Santes uppgift var att reda ut om skolans agerande var lagstridigt eller inte.
– Vilken part hade rätt? Jag skulle göra en opartisk utredning, säger Naiti del Sante till DN.se.
Den normala gången på DO är att tjänstemannen gör en utredning då samtliga inblandade hörs. Därefter genomför samma person en rättsutredning som ska ligga till grund för ombudsmannens beslut.
Naiti del Sante inledde sitt arbete som hon alltid gjort. Hon konstaterar att det ofta var komplicerat.
– Det var ett svårt fall.
– Möten ställdes in eftersom alla var jätterädda. Alia fick dödshot och lärarna var rädda för att uppfattas som rasistiska. Deras utgångspunkt var att värna det pedagogiska.
I mars var ändå den första utredningen färdig. Men då hon inlett rättsutredningen insåg hon att allt inte stod rätt till.
– Min närmaste chef rapporterade till ledningen åt vilket håll utredningen var på väg. Sedan rapporterade han tillbaka till mig vad ledningen önskade.
Naiti del Sante förstod inte agerandet. Varför försöka pressa fram en viss slutsats?
– Jag fick klart för mig att de inte ville att fallet skulle gå till domstol. Du får hitta en lösning, sade de till mig – men jag ville bara att det skulle gå rätt till enligt lag.
Om både Alia Khalifa och Stockholms stad hade velat slippa att fallet gick till domstol så hade de med DO:s hjälp kunnat nå förlikning. Men nu var fallet det rakt motsatta – båda parterna var ytterst måna om att få frågan prövad i rätten.
– Alia sa till mig att hon kunde ta en förlust, då skulle hon i alla fall veta vad som gäller. Stockholms stads politiska ledning sade samma sak. Man ville ha ett beslut att förhålla sig till, berättar Naiti del Sante.
del Sante hade i sin utredning kommit fram till två saker:
- Att förbudet mot niqab i det här fallet kunde strida mot Europakonventionen som reglerar religionsfrihet. Enligt den finns möjlighet att förbjuda niqab, men då måste det finnas stöd i lag – vilket nu saknas.
- Att Ailas enskilda fall var sådant att hon hade blivit diskriminerad. Anledningen var skolans policy samt hur den hade förmedlats till henne.
Naiti del Sante är noga med att påpeka att hennes slutsats per definition inte innebar att förbud mot att bära niqab i skolor alltid är diskriminerande.
– Det kan finnas skäl för förbud, men inte i det här fallet. Men det här är min slutsats – det bästa hade varit om domstolen hade fått avgöra fallet.
Nu blev det alltså inte så.
När Naiti del Sante skulle presentera sina slutsatser tystades hon ned.
– Jag fick beskedet att utredningen skulle läggas ned. I september kallades jag till ett möte med en massa chefer, där fick jag höra att vi skulle hitta en annan lösning. När jag inte gick med på det eftersom jag ville att beslutet skulle fattas på rättsliga grunder så togs ärendet ifrån mig.
DO:s slutsats löd, enligt del Sante, förenklat något i stil med att ”Aila var diskriminerad, men ändå inte, därför lägger vi ned ärendet”.
Naiti del Sante var inte den som höll i pennan då beslutet plitades ned. Hon vet inte heller vem som formulerade slutsatserna:
– Det beslutades aldrig något i min närhet. Katri Linna skrev under, men hon var inte insatt i detaljerna – det var det bara jag som var.
Hon konstaterar att DO sannolikt avskrev sig uppdraget eftersom frågan om niqab var alltför kontroversiell. Något som man inte borde ha tagit hänsyn till, anser hon:
– Min tro är att det fanns alldeles för starka känslor inom myndigheten. DO var redan i blåsväder efter tidigare domar och jag fick höra att det bidrog – man ville inte ha flera uppmärksammade fall.
– Det var viktigare att skydda myndighetens image.
Till följd av det som skett beslutade sig Naiti del Sante för att sluta på DO. I dag jobbar hon på TCO.
– Det var skönt att komma till en verksamhet där sakfrågorna står i fokus. På DO visste jag till slut varken ut eller in. För mig handlade det bara om att jag som jurist är tvungen att följa lagarna.
Vid DO konstaterar pressansvariga Eva Rosengren att myndigheten fick kritik av JO för långsam handläggning i fallet, men att ”mycket har gjorts för att åtgärda det”.
– Nu har vi en ny chef. Vi har ingen anledning att ytterligare kommentera det som hände under den förra DO:s tid.
DN.se har sökt förra diskrimineringsombudsmannen Katri Linna för en kommentar.
Fotnot: I Bang skriver Naiti del Sante själv om hur hon tystades ned på DO.