På Ekbergaskolan i Västerås ser personalen arbetet mot mobbning som ett ständigt pågående arbete. Och man väljer att angripa problemet från olika håll. Men att bli kvitt mobbning helt är svårt, konstaterar rektorn Gudrun Jönsson.
Det finns elevvårdsteam med skolpsykolog, specialpedagog, skolsköterska och socionom att tillgå på Ekbergaskolan. Man har fadderverksamhet för de små barnen, tydliga trivselregler i klassrummen som utformas i varje klass. Vuxna rastvakter ingriper så fort de ser mobbning eller bråk. Och ett aktivt elevråd och klassråd. En likabehandlingsplan har utformats och uppdateras i samarbete med personal och elever.
Men skolans främsta tillgång är fritidspedagogen Eva Strid Karlsson. Hon ägnar sig på heltid åt att varje vecka samtala med eleverna, enligt Charlie-metoden, en timme schemalagt i veckan med varje klass. Men hon har också enskilda samtal med elever.
Eva Strid Karlsson har två rum till sitt förfogande i en separat skolbyggnad som hon har inrett mysigt med soffor, stämningsfull belysning och kuddar.
Personalen handleds av mobbningskonsulten Per Binbach för att de ska arbeta på ett konsekvent sätt med barnen och hantera personalkonflikter så det inte får konsekvenser i bemötandet av barnen. Personalen arbetar för att ta fram gemensamma normer som alla vuxna är med på så de bemöter eleverna på ett konsekvent sätt.
- Vi måste agera som vuxna och våga ta tag i kränkningar direkt och kontakta föräldrarna. Men ibland är det tungt att ta tag i saker gång på gång. Man behöver påfyllning som lärare också för att hantera problemen, säger Linda Greis, klasslärare i årskurs 6.
Skolan har en öppen atmosfär och många barn säger att de känner sig trygga på skolan. Flera barn berättar även utan omsvep för DN när de känt sig kränkta av kompisar. De vet var de ska gå om de känner sig kränkta eller mobbade men trots att skolan är bra på att arbeta med problemen så är det ändå svårt att helt nå nollvisonen.
- Vuxna har ofta svårt att upptäcka mobbning. Själv går man och hoppas att de ska upptäcka problemen så man slipper gå och berätta själv hela tiden. Men jag har berättat hemma varje gång det hänt något och sedan har mamma pratat med min lärare, säger en av eleverna på skolan. Och nu har jag och den eleven som bråkat pratat ut hos Eva så det känns mycket bättre, säger en elev.
En annan elev som går med nedböjd huvud när vi möter henne på skolgården har inte kommit så långt ännu. Eleven beskriver att pojkarna i klassen är taskiga mot henne och att de exempelvis vägrar att ta i en penna som hon hållt i.
- De säger att den är äcklig, säger eleven.