Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Emanuel Karlsten: Alla ska med in i den digitala sfären

Det finns en klyfta som vi sällan pratar om i Sverige. Den mellan analoga och digitala medborgare. Den är brantare än någonsin och avståndet krymper långsamt.

I dagarna kom en ny statistikrapport från stiftelsen “.se” om svenskarnas nätanvändande. Den visar att användandet av sociala medier fortsätter att växa i Sverige. I dag använder 72 procent av svenska internetanvändare sociala medier i någon form. Det kan låta mycket, men motsatta tanken är svindlande: 28 procent står fortfarande utanför.

Facebook är fortfarande störst, 68 procent av nätanvändarna hänger på det sociala mediet enligt undersökningen. Men mer intressant är kanske att bara 19 procent använder Twitter. Alltså är den stora delen av befolkningen helt oberörda när Mats Knutson och Anna Hedenmo berättar vilken “haschtagg” [sic!] som gäller under partiledarutfrågningen i SVT.

81 procent bryr sig inte ett dugg när Pär Lernström berättar hur man tweetar under fredagens ”Idol”-final.

De här siffrorna och tendenserna är ingen nyhet för den som följt statistiken ett tag, men det kan vara bra att påminna sig om deras innebörd. Man kan välja att se utbredningen av sociala medier som en framgångsvåg på väg mot ett totalt digitaliserat Sverige, eller stanna upp och fundera på konsekvenserna för de som ännu inte hängt med. Eller rättare: för de som valt att stå utanför.

För den digitala hets som skapats har givetvis också skapat en motreaktion. Några väljer att stå utanför av principskäl. Andra drivs av någon slags konservativ stolthet över att ha lyckas hålla emot och tycker att det nu blivit “för sent” att haka på.

Men det finns ytterligare några som tvingas att stå utanför.

I år finns ungefär en miljon svenskar som står helt utanför internet. Ofta handlar det inte om ett aktivt val, utan om att den digitala utvecklingen bara har sprungit förbi dem. Andra har helt enkelt inte råd. Det finns säkert många fler skäl och frågan är vad som händer med den här gruppen. Hur ska vi som samhälle hantera den? De flesta av dem är ålderstigna, visar statistiken. Ska vi då vänta ut dem? På att de dör? Den väntan ser i så fall ut att bli långdragen. De senaste fyra åren har det totala ­digitala utanförskapet bara minskat med en procentenhet.

Så vad gör vi under tiden?

Frågan är kanske snarare vad den som är utanför gör under tiden. Hur köper man prylar, resor eller hittar konsertbiljetter? Eller hur sköter man kontakten med företag som helst föredrar epost eller Facebooksidor? Det har aldrig varit så ensamt att stå utanför den digitala världen som nu.

Staten har länge försökt arbeta med problemet och flera ideella initiativ finns för digital delaktighet, inte minst för att hjälpa äldre att komma igång. Men fler insatser behövs – av oss alla.

Det handlar inte om att samhället ska slå av på utvecklingstakten, men kanske om att vi behöver ta ett större ansvar för de runtomkring oss.

En av mina bästa investeringar var att förse min farmor Berit, 81 år, med dator, smartmobil, internet och ett Facebookkonto. Det har gett oss bättre kontakt och hon har lättare att hänga med.

Jag tänker att det får vara en del av lösningen. Att möta de behov vi ser runtomkring oss och tillsammans göra vad vi kan för att fler blir delaktiga och de digitala klyftorna mindre.

Emanuel Karlsten är journalist,
Emanuel Karlsten är journalist, föreläsare och rådgivare inom digitala medier.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.