Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Emanuel Karlsten: Massövervakningen hämmar vår utveckling

Nu får det vara nog! Det är dags att montera upp övervakningskameror i svenska hem. I torsdags hotade en man att spränga halva Gamla stan i Stockholm i luften. Han hade säkert googlat på både bomber och pratat med någon på nätet om hotet. Trots det misslyckades Försvarets radioanstalt (FRA) – som ska skydda oss från dessa terrordåd – att avvärja hotet.

Däremot: Hade vi haft video­kameror i varje hem och offentlig yta skulle myndigheter se galningen trä på sig bombattrappen och säkert också kunna uppfinna någon algoritm som larmar polisen om saken.

Det är kanske kontroversiellt, men jag tänker att majoriteten inte kommer att protestera eftersom vi ju har rent mjöl i påsen. Vi får väl bara vara lite mer noggranna med handduken efter duschen. Man skulle till och med kunna tänka att kamerorna inte syntes utan liksom fanns inbyggda i väggar så vi glömde den konstanta övervakningen. Tänk hur många brott som skulle lösas! Våldtäkter i relationer, stölder, misshandel.

Eller?

Det är nu ett år sedan visselblåsaren Edward Snowden avslöjade att amerikanska övervakningsmyndigheten NSA övervakar nästan allt vi gör på nätet – mejl, googlingar, vad vi skriver i sociala medier. Halva världen chockades. Andra halvan ryckte på axlarna. Det där hade man väl fattat? Att USA alltid kunnat spåra allt vi gör. Vad kan man göra?

Tja, man kan göra som Tyskland eller Brasilien. Sätta sig på tvären, riva upp himmel och jord. Eller egentligen vad som helst utom att lägga sig på rygg, som vi gjort här i Sverige. Våra politiker stod lismande på rad när Obama bara tre månader efter avslöjandet besökte Sverige. Till och med efter att vi sett Snowden-dokument som bevisar att även svenska FRA har tillgång till NSA:s övervakningsverktyg var vi passiva. Inga krav ställdes på FRA, inga nya begränsningar. Jag antar att vi litar på att myndigheterna ändå gör rätt.

Sverige saknar erfarenhet av övervakningens konsekvenser och debatten saknar konkreta exempel på vad det faktiskt innebär.

Hot mot självklara rättigheter är ofta svåra att förstå, men när en riksdagspolitiker i veckan lobbade för fängelsestraff för konstnärer som målade vaginor blev det ­genast greppbart. Inte för att vi själva var drabbade, utan för att det var enkelt att förstå att en konstnär som målar en vagina givetvis aldrig ska fängslas. Det är ju en grundläggande mänsklig rättighet att också få måla märklig konst. Väl?

Så låt mig fortsätta berätta om förslaget med videokameror som övervakar alla hem. Kanske förstår vi bättre vilka värden som är på spel när vi sätter det i ett tydligare sammanhang.

För det är klart: Kameror i taket, dolda eller ej, gör att vi inte kommer fuldansa framför spegeln. Det räcker att vi är hemma hos våra svärföräldrar för att vi ska bete oss annorlunda, hur stela kommer vi då inte vara framför kameran?

Massövervakning hämmar utvecklingen, den fria tanken och kreativiteten. Därför måste den förbjudas och bara utföras mot den som är misstänkt för ett brott. Inte övervaka alla i väntan på att någon kanske gör ett brott, något avvikande eller misstänkt.

Vi i Sverige kan fortfarande bestämma vilket samhälle vi vill ha. Har vi inget att dölja föreslår jag att vi monterar upp kameror i alla hem. Men tror vi att det hämmar och kränker våra mänskliga rättigheter är det dags att fundera på varför vi låter samma övervakning ske i våra datorer varje dag.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.