Även om många upprörs över prinsessan Madeleines och hennes fästman Jonas Bergströms uppslagna förlovning så är detta knappast någon statsangelägenhet, skriver DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing.
En förlovning är inte juridiskt bindande. En gång i tiden var det så, trolovningen skulle ske i kyrkan från slutet av 1600-talet och var lagfäst. 1915 upphörde trolovningen och ersattes av förlovningen som inte har juridisk betydelse. En förlovning kan brytas när som helst utan att det anmäls någonstans, även om det är lämpligt att meddela omgivningen att paret har brutit upp. Först med vigseln finns ett juridiskt bindande löfte som inte kan upphävas utan myndighetsbeslut.
Därför har det mycket liten betydelse för andra om en medlem av det svenska kungahuset bryter sin förlovning. Om ett ingånget äktenskap slutar med skilsmässa är det en av vikt för allmänheten om det gäller någon i den svenska tronföljden.
Kungliga förlovningar har brutits förr. Gustav V:s drottning Victoria av Baden var i det närmaste förlovad med sin kusin men den förbindelsen fick inte pågå därför att andra ansåg att de två var för nära släkt. Lady Louise Mountbatten som gifte sig med änkemannen kronprins Gustav Adolf, senare Gustav VI Adolf, hade varit förlovad med den grekiske prinsen Christopher, hemlig men ändå. Han kunde inte försörja en familj med de knappa medel som familjen hade, och förlovningen bröts. Detta var flera år innan Louise Mountbatten och kronprins Gustav Adolf möttes.
Och den första Bernadottedrottningen, Désirée, var visserligen inte kunglig men blev det, liksom den man som hon först var förlovad med, Napoleone di Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, senare kejsar Napoléon I av Frankrike. Deras förlovning bröts, Désirée blev svensk drottning efter sitt giftermål med Jean Baptiste Bernadotte och Napoléon fick en fransk kejsarinna, vars sondotter blev den andra Bernadottedrottningen, Josefina, gift med Oscar I som var son till Désirée och Karl XIV Johan.
Att en förlovning i ett kungahus tar slut är ingen sensation, eller behöver inte vara det. Inte förrän de senaste decennierna har den sortens händelser uppmärksammats så som nu har skett. En kärleksrelation, med eller utan förlovning, är inte en statsangelägenhet. Ett äktenskap är en sådan angelägenhet när en av parterna finns i successionsordningen.