Kan ångesten hos ett våldtäktsoffer mätas i kronor? Knappast. Men för att övertyga politiker och andra beslutsfattare om betydelsen av förebyggande arbete har Nationellt centrum för kvinnofrid gjort ett försök.
På uppdrag av Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, har nationalekonomen Stefan de Vylder försökt att reda ut hur mycket en våldtäkt kostar. Väl medveten om de etiska problemen med att göra ekonomiska kalkyler över mänskligt lidande kommer han fram till att det trots allt är försvarbart.
För hur lågt man än räknar och även om man bara tar med de mest uppenbara kostnaderna, bortser från år av lidande och försämrad livskvalitet, så handlar det om enorma summor. De Vylder kommer fram till att utgifter i mångmiljonklassen skulle vara kostnadseffektiva även om de bara förhindrade ett enda fall av sexuellt våld.
På tisdagseftermiddagen presenterade NCK sin antologi ”Sju Perspektiv på våldtäkt”. I kapitlet av de Vylder ”Vad kostar våldtäkter?” använder han sig av fyra typexempel för att göra sin kalkyl. Fallen är fiktiva men baseras på erfarenheter från NCK.
I en rapport från Socialstyrelsen 2006 kom man fram till att de totala kostnaderna för samhället uppgick till i genomsnitt 40 000 kronor per kvinna och våldtäkt. Men i studien tar man bara hänsyn till de direkta kostnaderna kopplade till den offentliga sektorn och frivillig organisationer. Som det allra första sjukhusbesöket och handläggningen av en anmälan.
I de Vylders undersökning blir det anmärkningsvärt hur även hans minst kostsamma typfall, Lisas ”nöjeslivsrelaterade” våldtäkt, har en samhällsekonomisk kostnad som överstiger en miljon kronor. Och Lisas förövare, kompisen Gustav, blir inte ens fälld. Förundersökningen läggs ner eftersom det inte finns några vittnen.
Annars är det just rättegång och fängelse som är de stora utgiftsposterna. Det för samhället dyraste typfallet handlar om Eva.
Eva är 38 år och har levt med Adam i tolv. De har två barn tillsammans. I elva år har Adam misshandlat Eva fysiskt och psykiskt och tvingat henne till sex. Med tiden har det blivit allt värre. Nu sparkar han henne i underlivet och slår henne när de har samlag. När Eva till slut lyckas lämna Adam mår hon så dåligt att hon inte kan jobba längre. De säljer huset, barnen mår dåligt och alla måste gå i terapi. Adam sitter i fängelse i drygt tre år. Polisutredning, vård, läkemedel, anhörigstöd, förlorad arbetsinkomst. Det går snabbt att komma upp i tio miljoner kronor.
Och, som sagt, då är inte de ”immateriella” kostnaderna inräknade: sänkt livskvalitet för Eva och hennes barn. De Vylders slutsats är enkel: ”Att förebygga är bättre än att bota – och väldigt mycket billigare.”