Ett dygn, 848 anmälda brott – men endast en bråkdel av anmälningarna leder till något straff. DN har granskat vad som hänt med samtliga polisanmälningar under en dag i Stockholm – ett år senare.
Göran Petsén, Upplands Väsby, som anmälde stöld av en mobiltelefon den 22 september 2010.
Klockan är runt midnatt och polispatrull 34-9310 måste hastigt byta kurs. Ett ungt par i Hallstavik utanför Norrtälje har larmat polisen sedan en man hotat att han och några kompisar ska komma och skjuta dem. Bakgrunden är en skuld på några hundralappar som kvinnan i förhållandet ska ha betalat för sent. När polispatrullen kommer till platsen beskriver de paret som ”mycket rädda” och personalen får se flera sms från mannen som bevisar allvaret.
Händelsen rubriceras som olaga hot och patrullen åker därefter vidare för att rapportera ärendet. Klockan har nu slagit tolv och polisanmälan om fallet inleder därmed polisdygnet, onsdagen den 22 september 2010.
Men vad hände sedan? Greps mannen? Och fick han skaka galler?
Dagens Nyheter har kartlagt dygnets samtliga 848 polisanmälningar i Stockholms län och följt vad som hände sedan. Vi har gått igenom ett stort antal polis- och åklagarbeslut och granskat domar från olika tingsrätter.
Svaret på frågorna om hotet i Hallstavik är nej – på båda. Ärendet lades ned ett par månader senare eftersom åklagaren inte lyckades styrka brottet.
Att en polisutredning läggs ned – eller inte ens inleds – visar sig vara det i särklass vanligaste resultatet av dygnets polisanmälningar. Över en tredjedel av anmälningarna, 325 stycken, avslutades redan samma dag. Ett drygt år senare har ytterligare 417 polisanmälningar hamnat i högen över fall som inte gav något resultat.
Polisdygnet den 22 september 2010 ser ut som vilken dag som helst, enligt brottsstatistiken. Den vanligaste typen av anmälningar rör tillgreppsbrott, det vill säga stölder och inbrott – oftast hos privatpersoner. De är svåra att utreda eftersom det sällan finns tillräckliga bevis. DN:s granskning visar att över hälften av dygnets alla anmälda stölder och inbrott lades ned samma dag. Den vanligaste orsaken var att det saknades spaningsuppslag.
Ibland verkar det till och med vara förutbestämt att brottet inte ska gå att utreda. En man på Kungsholmen i Stockholm anmälde inbrott i sitt källarförråd där värden för över 25 000 kronor ska ha försvunnit. Polisen lade ned ärendet direkt – och ska man tolka anmälan verkar mannen inte ens ha fått frågan om det fanns några spår på brottsplatsen.
Men det finns också fall där rättsväsendet har lyckats och där boven faktiskt har åkt dit. Sådana slut är förvisso ovanliga – endast en bråkdel av de ursprungliga anmälningarna klarades upp. 40 fall resulterade i en fällande dom och i 14 fall fick någon ett strafföreläggande utfärdat av åklagare, det vill säga böter.
Jämfört med antalet polisanmälningar som kom in under dygnet är uppklarningsprocenten endast 6 procent.
Desto högre är den för narkotikabrott. Räknar man med åtalsunderlåtelse, som innebär en prick i belastningsregistret, har över en fjärdedel klarats upp. Den höga procentsiffran beror framför allt på att bevisen är bättre med exempelvis urinprov.
30 anmälningar utreds fortfarande av rättsväsendet – hos antingen polis, åklagare eller domstol.