Sverige

Ewa Stenberg: Instabila läget bäddar för mer samarbete

Läget i den svenska politiken är trevande och instabilt. Partiledarna frågar sig om krisen verkligen är över så att de kan höja konfliktnivån. Årets första partiledardebatt pekar mot mer samarbete, skriver DN:s politiska kommentator Ewa Stenberg.

Debatten i riksdagens plenisal såg på ytan ut som den brukar. Men det politiska läget var ändå helt förändrat. Flykting- och invandringspolitik dominerar överlägset väljarnas intresse och det politiska samtalet. I denna fråga har den rödgröna regeringen gjort helt om efter att det svenska mottagningssystemet för asylsökande hamnat i kris. Den svenska regeringens politik är i vissa avseenden hårdare än Ungerns och de flesta andra EU-länders. Regeringen hejas på av Moderaterna och Sverigedemokraterna som vill föra en ännu hårdare politik.

Tidigare var SD minoriteten som stod ensamt mot den förda politiken. Nu är i stället C och V den tydligaste oppositionen.

Flyktingkrisen och det ökade terrorhotet har drivit fram blocköverskridande överenskommelser. Nu står de borgerliga partiledarna och väger mellan fortsatt samarbete och konflikt.

Grundtanken i en demokrati är att oppositionen ska opponera. Tankar, förslag och idéer ska brytas mot varandra och bäst förslag vinna. Alliansen och Socialdemokraterna ägnade valåret 2014 åt att kopiera, triangulera och släta ut den politiska debatten så till den milda grad att de blev ointressanta. Läxan talar för en ökad konflikt i svensk politik.

Väljarna har dessutom mycket lågt förtroende för regeringen, vilket pressar också oppositionen. När regeringen är grundligt impopulär – ska den då tillåtas att halta vidare? SD säger nej, men de borgerliga tvekar.

För det finns omständigheter som talar emot att fälla regeringen. De borgerligas oppositionssiffror, till att börja med. Faller regeringen Löfven kan det komma att sluta i nyval. En valrörelse där väljarnas preferenser ser ut som i DN/Ipsos mätning här intill kommer att handla om invandringspolitiken. Det skulle troligen gynna SD mest.

Det som starkast talar emot att fälla regeringen är att den akuta flyktingkrisen och det förhöjda terrorhotet inte är över. Färre flyktingar tar sig över Medelhavet så här års, men vi får dagliga rapporter om död och misär i Syrien, framgångar för talibanerna i Afghanistan och om hunger och köld i flyktingläger i grannländerna. FN:s flyktingorgan UNHCR tror att flyktingströmmen kommer att tillta när det blir varmare.

Många syrier, irakier och afghaner har släkt i Sverige och så länge som vi tillämpar EU:s och FN:s konventioner går det inte att vägra att ta emot asylsökande som själva lyckas ta sig hit. Då måste Sverige ha fler boenden, socialsekreterare, lärare och skolor åt de nyanlända. Annars kan Sverige ställas inför ännu fler dramatiska beslut.

Är det en allvarlig kris brukar nya och gamla regeringspartier enas, och den sanningen verkar gälla än.

Sverige har redan, efter en politik som både den förra och den nuvarande regeringen har ansvar för, tagit emot över 160 000 flyktingar förra året. De behöver bostäder och vägar in på arbetsmarknaden.

Regeringen och de borgerliga står inför två nya blocköverskridande uppgörelser.

Den första gäller bostadspolitiken. Regeringen bjöd in till samtal på onsdagens DN Debatt, och allianspartierna har tackat ja. En del av uppgörelsen skulle kunna bli att gå vidare med den borgerliga regeringens avregleringar av byggandet, en annan att ändra skatten så att rörligheten på bostadsmarknaden ökar. En reform med sänkt reavinstskatt vid bostadsförsäljning som finansieras med försämrade ränteavdrag håller på att ta form.

Det andra området är energipolitiken. De svenska kärnkraftverken hotas av nedläggning för att energipriserna är låga, skatten höjd och de står inför stora säkerhetsinvesteringar. Energiminister Ibrahim Baylan (S) försöker sy ihop en bred energiuppgörelse, där sänkt skatt kan bli en del. Frågan är om MP orkar med ännu en svekdebatt, om några kärnkraftverk räddas.

Det är långt ifrån säkert att regeringen lyckas med någon av uppgörelserna. Men än så länge finns det möjligheter, eftersom de borgerliga inte valt bort samarbetslinjen.