Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Skandalen är långt ifrån över

Statsminister Stefan Löfven.
Statsminister Stefan Löfven. Foto: Magnus Hallgren

Analys. It-säkerhetsskandalen är inte över. Vi vet fortfarande inte vad som hände när Transportstyrelsen riskerade något av det hemligaste Sverige har. Varför stoppades aldrig outsourcingen när Säpo slog larm hösten 2015? Varför ströks uppdraget om it-säkerhet ur myndighetens regleringsbrev för 2016?

Nya avslöjanden landar i en allt mer eldfängd svensk politik. Här är tre slutsatser av svensk modern politiks mest dramatiska julivecka.

Foto: DNKrisen är inte över. Viktiga pusselbitar saknas i bilden av vad som hände när Transportstyrelsen lade ut administratörsbefogehteter till sina it-system till icke säkerhetsprövad personal i utlandet. Av Säpos förundersökning framgår att Transportstyrelsen inte lagt någon större vikt vid att det ur deras register går att vaska fram identiteter på Sveriges hemligaste poliser och militärer. Säpo började granska it-säkerheten på Transportstyrelsen sommaren 2015, och rekommenderade den 25 november 2015 ett omedelbart stopp för outsourcingen. Ändå fullföljdes den.

Läs mer: Anna Johansson: Stefan Löfven har visat prov på starkt ledarskap

Säkerhetspolisen har till uppgift att förhindra brott mot rikets säkerhet. Det var ett sådant brott som dåvarande generaldirektören Maria Ågren straffades för nu i juli. Det är osannolikt att Säpo inte redan i slutet av 2015 ringde i larmklockorna i regeringskansliet. Poliser ska ju förhindra brott. Ett stopp för den planerade outsourcingen skulle sannolikt få stora ekonomiska och praktiska konsekvenser och behöva dryftas med regeringskansliet.

Säpo har löpande kontakt både med justitiedepartementet och Stefan Löfvens säkerhetsansvariga statssekreterare, och har alltså lätt att ta upp problemet. Frågan är alltså när Stefan Löfvens statssekreterare fick information av Säpo. Är det verkligen möjligt att Säkerhetspolisen lät bli att informera statsministerns kansli? Det vore också förväntat att inrikesministerns statssekreterare informerades, då hette hon Ann Linde. I dag är Linde EU- och handelsminister.

Transportstyrelsen fick alltså fortsätta. I myndighetens regleringsbrev för 2016 fanns förvånansvärt nog inget uppdrag eller skrivning om it- säkerhet. Det fanns det däremot 2015.

I Transportstyrelsens register finns bilder och uppgifter som kan användas för att avslöja skyddade identiteter. Också civila utanför polisen och militären kan ha vittnesskydd eller leva under andra hot. Polisen har inte svarat på vad som hänt med dessa och vilka åtgärder som vidtagits för att minska riskerna. Polisen har inte heller sagt vad som gjorts för att skydda sin egen personal som har skyddsidentiteter. När Stefan Löfven höll pressträff hade han Säpos, Försvarsmaktens och Transportstyrelsens högsta chefer vid sin sida. Men rikspolischefen saknades.

På samma pressträff försäkrade Transportstyrelsens generaldirektör att det inte fanns några indikationer på att hemliga uppgifter har läckt. Samtidigt rapporterade ÖB och Säpochefen om att de vidtagit en rad åtgärder. Det är uppenbart att de bedömer riskerna olika.

På ett seminarium i Almedalen, precis innan DN avslöjat att Transportstyrelsens generaldirektör fått ett strafföreläggande, talade Säpochefen, chefen för Must och FRA:s generaldirektör om it-säkerhet. De tog upp riskerna med outsourcing, varnade för att it-säkerhetsproblemen var på riktigt och att de är allvarliga och framhöll att det inte bara finns risk för att information stjäls utan också för att information manipuleras eller förstörs.

Foto: Regeringen har uppenbarligen inte planerat att berätta vad som hänt. En hel del talar för att regeringen i stället velat mörka det. En del av denna skandal handlar om hemligheter som det kan vara brottsligt att sprida information om, men det är naivt att tro att ingenting skulle komma ut och att det sålunda skulle gå att tiga om allt. Regeringen har inte informerat riksdagen eller allmänheten och blev uppenbart tagna på sängen av avslöjandena. De första pressträffarna var taffliga och oförberedda. Efter regeringssammanträdet torsdagen den 20 juli spelade inrikes- och infrastrukturministrarna ned allvaret i det som hänt. En tid därefter gick statsministern ut och kallade det för ett haveri. Hade regeringen tänkt informera och insett att det skett ett haveri hade den väl gjort en plan för hur det skulle hanteras, och en gemensam analys av allvaret.

Läs mer: Öppen strid mellan Tobé och Odenberg

Regeringens krishantering har varit usel fram till dess att tre misstroendeförklaringar mot ministrar presenterades av en enad borgerlig allians i onsdags. När regeringsmakten stod på spel insåg statsministern allvaret och valde att ombilda regeringen utan två av de utpekade ministrarna. Försvarsministern behöll han. Peter Hultqvist hade inget formellt ansvar och är den minister som har störst respekt i oppositionspartiernas riksdagsgrupper.

Stefan Löfven visade att han tänker fortsätta att regera till nästan varje pris. Det ekonomiska läget är bättre än på mycket länge, och därmed möjligheterna att driva igenom politiska projekt och reformer.

Foto: Oppositionen svajar och det är regeringsfrågan bakom allt. De borgerliga partierna har varit mer samspelta än på länge. På onsdagen gick de fyra ledarna ut och var stenhårda med att de skulle rikta misstroendeförklaring mot tre ministrar. Men redan sent på torsdagseftermiddagen började de mjukna, i synnerhet liberaler och centerpartister framhöll att de under vissa omständigheter kan tänka sig att låta försvarsminister Peter Hultqvist (S) fortsätta.

Under allt som händer ligger regeringsfrågan. Regeringen Löfven får fortsätta att regera eftersom de borgerliga inte vill ta in Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget. Men det finns starka krafter i Moderaterna och Kristdemokraterna som vill ändra det. Centern och Liberalerna däremot föredrar S framför SD.

C och L vill inte hamna i en situation då hela regeringen går. De vill inte regera i detta parlamentariska läge med ett val ett drygt år bort.

De fyra borgerliga partierna hade hoppats att väljarnas preferenser skulle ändras och alliansen kunna få majoritet, men den är i dag långt borta. Partierna känner sig pressade att framstå som en tuff opposition, och inte lämna den rollen åt SD:s Jimmie Åkesson.

Den ironiseras ofta över som spelteori och vem-tar-vem. Men ett land måste styras, helst skickligt. Det är motsatsen till en lek.

Och regeringsfrågan skaver allt mer när valet närmar sig.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.