Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sverige

Ewa Stenberg: Största problemet för försvaret är trovärdigheten

Det svenska försvarets största problem är brist på trovärdighet. Svenskarna har inte förtroende för att försvaret klarar att skydda gränserna mot intrång och kränkningar. Än värre är att omvärlden kanske inte har det.

Folk och Försvars rikskonferens har under 70 års tid symboliserat samförståndet om svensk försvars- och säkerhetspolitik. Här i de svenska fjällen har ledande politiker, näringslivsföreträdare, fackföreningsledare, forskare och ämbetsmän samlats för att diskutera. Målet har oftast varit att hitta gemensamma lösningar på problem.

Fram till Sovjetunionens upplösning handlade det om att upprätthålla ett starkt försvar och därmed en trovärdig neutralitetspolitik. Vid millennieskiftet drog politikerna konsekvenserna av att världen förändrats och slog fast att det inte fanns något militärt hot mot Sverige längre. Invasionsförsvaret kunde avvecklas. År 2002 övergavs neutralitetspolitiken och försvaret inriktades allt mer på att delta i internationella militära insatser, som på Balkan och i Afghanistan.

Nu är vi framme vid en ny brytpunkt. Sverige vill återigen bygga ett totalförsvar som ska kunna klara ett krig i vårt närområde. Det nya försvarsbeslutet börjar gälla i år och vilar på bedömningen om en allt osäkrare omvärld – läs ett allt mer rustat och aggressivt Ryssland.

Ryssland har påbörjat ett krig mot Ukraina och intervenerat i Syrien samtidigt som de militära övningarna blivit allt fler de senaste åren. De starkaste spänningarna mellan Ryssland och Nato finns i vårt närområde, som Arktis och Östersjön.

Ryssland har fördubblat sina försvarsutgifter från 2005 till 2014. Sverige har under samma period minskat sina försvarsanslag med 2,5 procent.

Det är svårt för Sverige att gå tillbaka till ett försvar av hela landet. Civilförsvaret har varit avvecklat under femton år och det militära försvaret har krympt dramatiskt. Värnplikten har lagts på is, övningsområden är sålda och regementen nedlagda.

Och avvecklingen fortsätter. Från och med i vår kommer det till exempel inte längre att finnas någon fast stationerad patrullbåt på västkusten för sjöövervakning, när den 44-åriga HMS ”Jägaren” tas ut drift. Senare i år ska två korvetter byggas om, från att bland annat kunna upptäcka och bekämpa ubåtar till att utrustas för ren sjöövervakning.

Sverige beräknas, trots det nya försvarsbeslutets extra miljarder, att lägga en procent av BNP på sitt försvar, enligt Riksdagens utredningstjänst. Det är mindre än vad grannländerna satsar och mindre än hälften av vad Sverige satsade när muren föll.

Försvarets bekymmer handlar inte bara om pengar. Försvarsmakten har svårt att rekrytera och behålla personal. Officersutbildningen i Karlberg i Stockholm hade till exempel som mål att examinera 150 officerare 2018. Men i slutet av detta år var där bara 116 elever som gick sitt första år där, trots att samtliga som anses lämpliga kom in på utbildningen.

Endast 16 procent av har förtroende för att försvaret förmår att skydda Sveriges gränser mot intrång och kränkningar av främmande makt, enligt en opinionsmätning av Ipsos som DN publicerade lördagens tidning.

Befolkningens förtroende är en viktig faktor i händelse av ett krig i närområdet eller en allvarlig kris. Den påverkar viljan att försvara sig.

Möjligen är det ett skäl till att Sveriges nye ÖB, Micael Bydén, har bytt skiva när han beskriver försvarets förmåga, om man jämför med hans företrädare. Där Sverker Göranson pekade på problem pekar Bydén på framgångar. Han har i olika intervjuer och tal sagt att Sveriges försvar på många sätt är bättre än det någonsin har varit.

Frågan är om svenskarnas förtroende stiger för att den högste chefen slutar tala om bristerna. Det kan få motsatt effekt, om medborgarna inte känner igen verklighetsbilden.

Trovärdigheten är försvarets största problem, och det gäller i minst lika hög grad omvärldens syn på det svenska försvaret. Det gäller inte bara en främmande makt som vill kränka svensk territorium. Sverige bygger sin säkerhetspolitik på att vi ska samarbeta med andra och kunna räkna med hjälp vid en kris.

Men flyktingkrisen har försämrat Sveriges relationer till de andra nordiska länderna, i synnerhet till Danmark. EU-samarbetet gungar som aldrig förr, med risk för att Storbritannien ska lämna unionen. Försvarsministern har satsat mycket på en närmare relation med USA. Men också den påverkas om USA inte anser att Sverige har ett trovärdigt försvar.

Den svenska debatten handlar nu mest om för eller emot ett svenskt Natomedlemskap. Nato delar de politiska blocken och kan komma att bli en valfråga i 2018 års val. Men frågan är hur klokt det är att göra slut på den 70-åriga traditionen av brett samförstånd i säkerhetspolitiken.

Sveriges trovärdighet ökar inte om landet är kluvet och kan komma att byta kurs vid varje regeringsskifte.