Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Ewa Stenberg: Vilsen allians räddningen för regeringen

Det går inte särskilt bra för regeringen. Men det skulle troligen gå ännu sämre om inte oppositionen var så svag. Större delen av den är introvert och trevande.

Den som betraktar Sverige utifrån måste rimligen ta sig för pannan och utbrista ”vilken röra!”. En regering som styr med oppositionens budget, fyra ganska vilsna oppositionspartier som försöker treva sig fram mellan att göra glesa osystematiska anfall och att krypa i lä. Och ett parti med rötter i nazismen som bara växer.

Ett parlament med en majoritet till höger styrs av ett samarbete mellan tre partier till vänster.

Nyval tedde sig alltså inte helt ologiskt, men samtidigt oaptitligt för en majoritet av de åtta partierna. Därför gjorde sex av åtta upp om att låta de rödgröna halta sig fram, stödd på oppositionens budget under sin första tid.

Extravalet som skulle ha hållits i dag ställdes in, och dagens mätning från Ipsos visar att ingenting egentligen hänt sedan valet.

Hade det varit en valrörelse, med debatter och nya vallöften, hade kanske läget varit annorlunda.

Nu får partierna i stället kämpa för att försöka orientera sig i det nya sköra läget.

Regeringen imponerar inte på väljarna. Det är inte så förvånande när det är motståndarnas politik som gäller på många områden. De rödgröna väljarna gillar regeringen men det var inte den här politiken de valde. Borgerliga väljare röstade på politiken men inte regeringen.

Statsminister Stefan Löfven (S) försöker gilla läget och hitta en strategi för att överleva riksdagen i minoritet. En radikal utrikespolitik och en mer mittenanpassad inrikespolitik, lyder formeln, men dess tillämpning haltar betänkligt.

Ta Saudiaffären. Det är svårt att tro att den svenska regeringen avsåg att reta upp Saudiarabien, Arabförbundet och de muslimska ländernas samarbetsorganisation, för att uppmärksamma sin kritik mot förtryck och dödsstraff. I så fall är det obegripligt varför statsministern i riksdagen tvekade att kalla Saudiarabien för diktatur och talade om att omförhandla det militära samarbetsavtalet med landet. Likaså varför regeringen kallade näringslivstoppar till ett krismöte och varför utrikesministern i fredags betygade att hon inte avsett att förolämpa Saudiarabien eller islam. Statsministern har hur man än vänder sig inte visat regeringsskicklighet i detta.

Å andra sidan är oppositionen under isen, så feltrampen blir mindre allvarliga.

Det största oppositionspartiet, Moderaterna har inte ens en uppfattning i den mest diskuterade politiska frågan de senaste veckorna. Partiledaren Anna Kinberg Batra kan fortfarande inte svara på huruvida Sverige ska samarbeta militärt med Saudiarabien eller inte.

Kristdemokraterna byter ledare och ställer också politiken i vänteläge, i Folkpartiet kämpar Jan Björklund för att behålla greppet. Centern fungerar men söker nya frågor.

Förutom de interna kriserna är det svårt för de borgerliga att opponera mot att regeringen styr med deras egen politik.

SD skulle kunna göra det, men har med sitt drag att framkalla en regeringskris hamnat vid sidan av och är dessutom upptaget med interna konflikter.

Stefan Löfven bör vara glad trots allt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.