När Mehdi Ghezali släpptes från Guantanamo ökade hans status i vissa muslimska kretsar. "Kanske var han av större betydelse än vad jag och många andra förstod", säger Gunnar Jervas, säkerhetspolitisk forskare, tidigare verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
I somras lämnade 30-årige Mehdi Ghezali sin fru och deras två söner i lägenheten i Örebro. Utan att avslöja målet för anhöriga reste han till Mellanöstern. Den 28 augusti greps han i Dera Ghazi Khan i Pakistan, där han nu är frihetsberövad misstänkt för terrorism, enligt UD:s presschef Anders Jörle. Innan han lämnade Sverige spanade Säkerhetspolisen på honom. Något han beskrev i en bok, som släpptes för två år sedan. ”Sedan jag kom till Örebro har de skuggat mig när jag gått ut varje dag och smugit runt huset där jag bor”, sa han då.
Samtidigt växte Mehdi Ghezali till en ikon hos en mindre grupp muslimer.
– Om man har varit med om en sådan sak, som att sitta instängd på Guantanamo, så är det statushöjande i hans kretsar. Han har ansetts värdefull av fienden och därför fängslats. Den mänskliga bedömningen, att han offrat mycket för saken, ger också en och annan poäng, säger Gunnar Jervas.
Jan Hjärpe, professor i islamologi vid Lunds universitet, håller med.
– I extrem-jihadistiska kretsar, som är väldigt små, så är detta statushöjande, även i kretsar som sympatiserar med dem. Detta är en frestelse för Ghezali – att inse att här är en massa personer som ser honom som en martyr, säger Hjärpe.
Området i nordvästra Pakistan är ett starkt fäste för militanta muslimer och talibaner. Det var dit, till Waziristan, som polisen i Pakistan tror att Ghezali och hans sällskap var på väg. Att Ghezali skulle ha hög status även internationellt är troligt, enligt Jervas.
– I och med att han satt där (Guantanamo) så pass länge och att det har skrivits mycket om honom så har han även blivit en internationell kändis. Vilket är bra i de där kretsarna.
Enligt Hjärpe är de extrem-jihadistiska kretsarna relativt små, och de blir mindre. Ett tecken på det kan paradoxalt nog vara det ökade våldet i området, mellan regeringen och islamistrebellerna.
– De har blivit mer avskydda i den muslimska världen i och med att de absolut flesta offren för terrorvåld är muslimer. Det finns likheter med Baader-Meinhof i Tyskland. Det är lite av samma psykologi, man ser sig som representanter för hela proletariatet, eller den muslimska världen i det här fallet. När man inte får något gehör blir terrorn värre. Så ett ökat våld kan snarare vara ett tecken på ökad marginalisering, säger Hjärpe.