kungsbacka.
Elisabeth Krantz pyntar lägenheten hemma i Kungsbacka i hopp om att få fira julen med de fem barnen. För ett halvår sedan fördes de till Gaza av fadern, som nu hotar gifta bort de tonåriga döttrarna med två kusiner.
Den 4 juni lyfte planet från Landvetter med exmaken och de fem barnen: Sara, 16, Miriam, 15, Zakarias, 12, Amina, 9, och Adam, 6 år. En av flickornas kamrater följde dessutom med till Egypten på det som skulle vara en semesterresa.
Tre dagar senare kom nödropet från kamraten, som övergivits på en egyptisk semesterort. Fadern hade fört de fem barnen till familjen i Gaza, där de nu bor på tre olika håll.
- Jag förtärs av oro, men har ännu inte förlorat hoppet. Nu köper jag julklappar som vanligt åt barnen. Jag vill ju tro att vi återförenas innan dess, säger Elisabeth Krantz, en 39-årig undersköterska som ägnar all sin vakna tid åt att få hem barnen.
Varje kväll har hon telefonkontakt med de båda äldsta döttrarna, som bor hos farföräldrarna. Flickorna tvingas bära slöja och heltäckande klädsel och får sällan gå ut.
- De förstår att deras far planerar att gifta bort dem med två kusiner. De säger att de är livrädda, och jag hör på deras röster att det är allvar, säger mamman stilla.
Den välstädade lägenheten är tom och tyst. I fönstren hänger julstjärnor. Elisabeth Krantz är van vid att ha fem aktiva barn och alla deras vänner runt sig. Nu vaktar hon ängsligt telefonen i hopp om att det avgörande beskedet ska komma.
- Barnen bor ju i flyktingläger där skottlossning hör till vardagen. De vill hem och förstår inte varför de svenska myndigheterna inte hjälper dem. Barnen undrar vad deras medborgarskap egentligen är värt.
Elisabeth Krantz åkte ned i oktober för att få träffa barnen. Exmaken sade nej, men hon lyckades med hjälp av det svenska konsulatet i Jerusalem och de palestinska myndigheterna få umgås med dem i fem dygn.
- Det var hemskt att ta farväl. De är så utsatta. Jag bröt samman när jag kom hem igen, berättar hon.
Oron förstärks av att en av döttrarna lider av diabetes. Stress, dålig mathållning och bristande motion gör det svårt att sköta sjukdomen. Risken är att hon får bestående men.
Varför, tror du, gör din man så här?
- Han accepterade aldrig att jag ville skiljas och söker hämnd. Han är bitter på det svenska samhället. Även delar av hans familj i Gaza tycker att han gör fel. I Palestina väger emellertid hans ord som man och far tungt.
Elisabeth Krantz börjar bli desperat:
- Hungerstrejk är mitt enda vapen nu när regeringen vägrar använda biståndspengarna som påtryckning för att få de palestinska myndigheterna att agera mer kraftfullt.