Sverige

Fakta: Så fungerar Dublinförordningen

Vad är Dublinförordningen och hur fungerar den egentligen? DN reder ut begreppen med hjälp av Migrationsverket.

Dublinförordningen berör enbart dem som söker asyl inom EU samt Norge, Island och Schweiz.

De som söker asyl ska registreras i databasen Eurodac med sina finger­avtryck. De som reser in irreguljärt (utan uppe­hållstillstånd, visum eller viseringsfrihet) vid en gräns som räknas som en yttre gräns ska registreras om de påträffas i anslutning till passagen.

Innan frågan om eventuell asyl prövas, ska frågan om vilket land som ska handlägga ansökan avgöras. Då ­gäller följande kriterier, alltid i nämnd ordning:

1 Om den sökande är ensam­kommande barn och har sin familj i ett annat EU-land ska det landet avgöra en asylansökan.

2 Om den sökande har sin familj i ett annat EU-land som beviljat skydd eller befinner sig i asylprocessen ska det landet avgöra.

3 Om den sökande redan har uppe­hållstillstånd i något EU-land ska detta land avgöra ansökan.

4 Om den sökande har visering till något EU-land är det landet ansvarigt.

5 Om en yttre gräns passe­rats ­irreguljärt ska prövning ske i landet där passagen skett.

6 Om inte något av ovanstående är tillämpligt ska det land där den sökande först ansökt om asyl sköta prövningen.

Kriterierna påverkas inte av att en migrant ­transiterar genom flera EU-länder innan denne ansöker om asyl. Samma EU-land (enligt kriterierna) är ansvarigt oavsett hur många länder migranten än reser genom innan denne väljer att ansöka om asyl. Att söka asyl är en aktiv handling från migranten. Det är det första landet där ansökan lämnas in som ansvarar för att utreda vilket land som är ansvarigt enligt Dublinförordningen.