Få svenska tidningar, förutom DN, har kommenterat juryns fällande av Expressen för förtal av skådespelaren Mikael Persbrandt. Någon kommentar från Expressens ledarredaktion finns inte att läsa. Inte heller kvällstidningen Aftonbladet, Sveriges största tidning, har något att säga om fallet. De få som haft synpunkter har gillat utslaget.
Skånska Dagbladet ser utslaget som ett skydd för privatlivet:
Även "kändisar" har rätt till en privat sfär inom vilken deras personliga integritet respekteras av medierna. Dessutom gäller för kändisjournalistisk som för all annan journalistik att den skall vara sann&.
Expressen har gått över gränsen för kändisjournalistiken. Därför kom tryckfrihetsjuryn igår fram till en rimlig ståndpunkt när de fällde tidningens ansvarige utgivare Otto Sjöberg för förtal. Sannolikt kommer juristdomarna, som om ett par veckor avkunnar den slutliga domen, att också fälla med tanke på att nästan inte ett kommatecken var riktigt i Expressens artiklar.
Maria Abrahamsson i Svenska Dagbladet sympatiserar med Mikael Persbrandt:
Nu återstår för de lagfarna domarna att säga sitt. Oavsett om juryns utslag står sig kvarstår det faktum att det är extremt påfrestande för en person har skandaliserats i medierna att söka upprättelse. Även i de sällsynta fall då JK backar upp ett åtal för tryckfrihetsbrott.
Katrineholms-Kuriren betonar också svårigheterna för privatpersoner att få upprättelse:
Det är ett problem att JK så sällan utnyttjar möjligheten att pröva publiceringar i tryckfrihetsmål. Även om svenska medier håller en hög pressetiskt nivå finns risken att det skapas en känsla av att tidningar och andra medier ostraffat kan publicera vilka uppgifter som helst. Det i sin tur leder till att Tryckfrihetsförordningen, denna så viktiga grundlag, ifrågasätts. Oavsett vilken utgång det mycket uppmärksammade tryckfrihetsmålet mot Expressens chefredaktör Otto Sjöstedt får, har justitiekansler Göran Lambertz genom att väcka åtal tjänat Tryckfrihetsförordningen. Det som skedde i Stockholms tingsrätt i går visar att Tryckfrihetsförordningen fungerar.
Upsala Nya Tidning anser också att domen är ett argument för att den svenska tryckfrihetsförordningen när man jämför med andra länder:
Skandalpressen i Tyskland och Storbritannien låter sig inte hejdas av åtalsrisken.
När utgivarna, som i Sverige, i stället måste göra de nödvändiga avvägningarna på eget ansvar så blir resultatet en mer återhållsam hållning när det gäller enskilda människors privatliv än vad fallet är i många andra länder.
Men även i det svenska systemet finns en förtalsparagraf som ofta tycks glömmas bort när ämnet debatteras. Det är den som nu har använts.
Oavsett hur målet slutar när de lagfarna domarna säger sitt i december så talar sakskälen för att vi ska behålla den nuvarande ordningen - även om det just nu är populärt att föreslå något annat.
Men tryckfrihetsexperten Hans-Gunnar Axberger anser tvärtom på DN Debatt att lagstiftningen kan behöva ses över:
Om tidningarna inte tar det tryckfrihetsrättsliga regelsystemet på allvar, måste lagstiftaren fundera på hur regelverket fungerar.
Grundlagsskyddet för tryckfriheten förutsätter ett kraftfullt ideellt inslag i den publicistiska verksamheten. För en tryckfrihetsvän var gårdagens föreställning därför en ganska sorglig tillställning, där en tämligen uppenbar kommersiella exploatering av en människa vars framgång inte beror på hans omdöme utan hans konstnärskap, försvarades av en åtalad som inte ens hört talas om det han låtit publicera.