Världen blir allt farligare för journalister och Sverige måste hitta nya sätt att hjälpa de utsatta. Det säger Jesper Bengtsson, ordförande i Reportrar utan gränser, till DN.se.
Vilket land är farligast för journalister att vistas i just nu?
– Mexiko brukar man nog i dag klassa som det allra farligaste landet. Colombia kommer inte långt efter. Alla länder där det finns väpnade konflikter är egentligen riskabla att vistas i. Men det är värst för de lokala journalisterna.
Enligt pressfrihetsindex har de tre farligaste länderna 2009 nu blivit tio. Vad beror det på?
– Det beror på en utveckling där det finns ett antal stater som mer eller mindre kollapsat. Droghantering och annan kriminalitet har mynnat ut i väpnade konflikter och interna strider. Och det finns inga tendenser på att det går åt rätt håll. Snarare tvärtom.
Håller klimatet för journalister runtom i världen på att bli sämre?
– Ja. Så har det hållit på ett tag nu. Men om länder nu lyckas gå igenom den arabiska våren och upprätta en fungerande pressfrihet så kan det vara ett stort steg i rätt riktning.
Tycker du att Sverige och UD har handlat rätt i fallet Dawit Isaak?
– Nej, de har allt för länge fastnat i en och samma strategi som inte leder någon vart. Det har kommit till en gräns det bara står stilla. Något nytt måste hända.
Vad?
– Vi har länge velat driva frågan mer aktivt i EU. EU har ett stort bistånd varje år som de skulle kunna använda som påtryckningsmedel för att fria oskyldigt fängslade.
Vad tror du om chanserna att få Dawit Isaak fri? Vad är realistiskt?
– Det är helt omöjligt att säga. Allt är bara spekulationer i detta läge.
Har man behandlat Dawit-fallet annorlunda än svenskarna i Etiopien?
– Det är svårt att jämföra eftersom det tog så lång tid innan medier och svenska folket ens uppmärksammade Dawit Isaak. Men hade det inte varit för hans situation hade nog inte Johan Persson och Martin Schibbye fått den bevakning de nu har.
Har vi något att lära från andra länders sätt att agera?
– Man har försökt att titta på hur andra länder går tillväga. Men Sverige har så lite inflytande att till exempel Etiopien knappast bryr sig om vad vi säger. Jag står fast vid att biståndet är det mest effektiva sättet att få saker att hända. Etiopien har ett bistånd på 243 miljoner kronor som kan utnyttjas.
Alla listor som skrivs på hela tiden. Hjälper de?
– Det handlar mest om att hålla frågan levande. Tystnad är vad fångvaktarna önskar sig mest av allt. Slutar vi prata om det så slutar vi hoppas.