Sedan några år tillbaka har 30 av 32 åklagarkammare anställda relationsvåldsspecialister.
Deras uppgift är att utbilda polis och kolleger, komma snabbt in i relationsvåldsutredningarna och i förlängningen leda till att fler åtal väcks. När de första tolv specialisterna skulle ut i arbetslivet 2006 sa dåvarande överåklagaren i Göteborg, Lisbeth Johansson, till DN att fem av tio anmälningar skulle kunna gå till åtal med hjälp av specialutbildade åklagare, mot fyra av tio som läget var då.
Men hittills märks ingen effekt av detta, visar DN:s granskning. Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att åtalen gällande misshandel mot kvinna och grov kvinnofridskränkning faktiskt har blivit något färre under de senaste fyra åren. Samtidigt vittnar kammarchefer och åklagare om en överjordisk arbetsbelastning.
– Vår kammare har ingen relationsvåldsgrupp som många andra myndigheter. Jag har haft den här tjänsten i två år och skulle vilja att jag och en kollega tog alla relationsbrotten.
– De här ärendena är väldigt tunga, men cheferna på min myndighet saknar förståelse och intresse för frågorna, säger en relationsvåldsspecialist i Mellansverige som vill förbli anonym.
– Vi saknar debriefing, man lämnar inte de här ärendena utan går hem med dem. Arbetsbelastningen är enorm. Jag fredas inte från andra ärenden och har påtalat detta, men inget händer. Ofta sitter jag med ärenden på helger och kvällar.
De flesta kammarchefer som DN har talat med har svårt att avgöra huruvida åtalen har ökat i och med att relationsvåldsspecialisten tillträdde. Däremot tycker en majoritet att ärendena nu behandlas bättre och att kunskapen om problematiken har blivit större.
– Det är alldeles riktigt att syftet är att öka lagföringssiffrorna, men man får nog avvakta ytterligare en tid innan man ser riktiga resultat. Det gäller att trimma ihop teamet med polisen och åklagaren vi ställer till förfogande, säger Ulf Stålhane, kammarchef på Åklagarkammaren i Eskilstuna.
Många beskriver också sina respektive polismyndigheter som bromsklossar i arbetet, på grund av dålig utbildning och organisation.
– Jag upplever att kriminalpolisens utbildningar bör bli bättre. Polisen är ett nålsöga, de skulle vara bättre på förhörsteknik och bemötande. Där finns en brist, säger Stefan Bergman på Södertörns åklagarkammare.
Sundsvall och Uddevalla är de två åklagarkammare som ännu inte har några relationsvåldsspecialister. Uddevalla får en i januari och Sundsvall har i stället ett speciellt relationsvåldsteam. Där tycker man att det fungerar ganska bra.
– Men vi sitter i knäet på polisen. Viss irritation har uppstått i vår grupp eftersom man inte får utredningarna tillräckligt snabbt, säger vice chefsåklagare Bertil Månsson.
Det är stora skillnader regionalt på hur pass många relationsvåldsärenden som går till åtal. I Västerbotten gick bara 20 procent av anmälningarna om grov kvinnofridskränkning till åtal förra året – på Gotland och i Jämtland var det så många som 69 procent.
Viktoria Karlsson är kammaråklagare och arbetar på utvecklingscentrum i Göteborg, där man bedriver metod- och rättsutveckling gällande brott i nära relationer.
– Syftet med den här specialistsatsningen är dels att få bättre utredningar, dels att den ska leda till fler åtal och fler fällande domar.
Statistik från Brå visar att åtalen blivit färre, inte fler. Vad beror det på?
– Man gjorde en uppföljning och utvärdering förra året av hur satsningen fungerat till och med 2007. Det man då kunde se var att kvaliteten och effektiviteten i utredningarna har förbättrats, men man kunde inte dra några bestämda slutsatser på lagföringsstatistiken. Det kan vara så att det krävs längre tid för att kunna se skillnad i siffrorna.