Det var vid lunchtid på juldagen som vargen dök upp utanför hennes hus i Dala-Floda i Dalarna. Hennes man satt vid köksbordet och var den som först fick syn på vargen.

– ”Jag tror det kommer en varg”, säger han. ”Nu skojar du”, säger jag. Sedan ser jag att det kommer ett djur springande som först ser ut som en schäfer. Då förstod jag och sprang genast efter kameran, berättar Inga Thunberg.

Eftersom hon höll sig kvar inomhus kände hon sig inte rädd, men hon medger ändå att det var lite pirrigt.

– Jag var lite nervös och darrade på handen, så jag var nog lite upphetsad. Först försökte jag ta stillbilder, men det blev så suddigt. I stället filmade jag så gott jag kunde.

Tidigare har Inga Thunberg bara sett vargar på Skansen. Hon bodde i Stockholm i 40 år men flyttade till familjens släktgård i Dalarna för ett år sedan. Där väcker vargen starka känslor, förklarar hon:

 – Man törs inte prata om det, så känsligt är det. Jag är varken för eller emot, jag tycker bara det var fint att få se det här djuret.

När DN.se visar klippet för vargexperten Olof Liberg, som är docent i viltbiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, blir han exalterad.

– Helskotta vad hon var pigg på att rulla sig på den där fläcken! Det är antagligen en hund som har pinkat där, säger han och fortsätter:

– Snygg film! Det är bra filmat för en amatör.

Enligt honom råder det inga tvivel om att djuret i fråga är en riktig varg.

– Det är varg, det ser jag direkt. Det är en tik, och jag kan nästan svära på att det är en ungvarg.

– Vi har varje år ungvargar som ännu inte har lärt sig livets hårda skola och som är lite nyfikna och godtrogna. De dyker gärna upp i mindre byar och visar sig även på dagarna.

Ska man bli rädd om man själv får syn på en varg?

– Nej, nej. Generellt sett är inte vargar farliga för folk.