Fler med handikapp studerar

Skärpta lagar, teknisk utveckling, satsningar som över tid ökat tillgängligheten har gjort det enklare för funktionshindrade att studera på högskolor.

Dyra individuella särlösningar ersätts allt oftare med nya alternativ som passar fler studenter, även utan funktionshinder.
Och den allmänna IT-utvecklingen anses ha bidragit till att kostnaderna per student inte rakat i höjden på lärosätena.

Nästan varje högskola/universitet har i dag en lokal samordnare för studenter med funktionshinder som behöver särskilt stöd. På några universitet finns det också särskilda studentföreningar som på lärarprogrammet i Norrköping.

Där har studenter bildat en grupp för dyslektiker som träffas en gång i månaden. De stöttar varandra, byter erfarenheter och försöker hitta lösningar på problem som uppstått i undervisningen. De tipsar varandra om hjälpmedel, lämpliga kurser och praktikplatser samt lärare som anstränger sig för att underlätta studierna.

Nermin Cakici, Johanna Lindborg, Agneta Wikh och Katrin Engström är några av de lärarstuderande i gruppen. Ingen fick hjälp i grundskolan med sitt funktionshinder. Det var först på universitet eller på komvux som de fick sin diagnos - dyslexi.

De berättar om en tuff skolgång där de mötts av oförstånd eller illvilja. De blev ofta överhoppade på läxförhör, på grund av missriktad snällhet, trots att de studerat halva natten för att klara frågorna.

Deras behov av hjälpmedel varierar. En del har problem med stavning, andra med läsning eller en kombination. På universitetet har de exempelvis tillgång till datorer med rättstavningsprogram och kan skanna in texter som läses upp på datorn.

De får studentlitteratur inläst. De kan få anteckningshjälp på föreläsningar. Under tentor har de tillgång till datorer med rättstavningsprogram.

Agneta Wikh och Johanna Lindborg känner kurskamrater som döljer sin dyslexi utan att begära hjälp. De vill inte ha sina handikapp dokumenterade, vilket krävs för att få hjälp, utan försöker att klara studierna ändå.

- Många vill inte acceptera sitt handikapp, säger Agneta Wikh, och menar att alla funktionshindrade studenter inte syns i statistiken.

En del av kvinnorna har mötts av höjda ögonbryn för sitt yrkesval av studenter och lärare, men de anser alla att deras funktionshinder kommer att vara en tillgång i deras framtida yrke.

Vissa har bemötts illa på sina praktikplatser. Men de flesta tycker att studierna fungerar bra och ser fram emot att snart börja arbeta. Och alla är öppna med sin dyslexi.

Nermin Cakici ska undervisa äldre ungdomar i åk 7-9 efter studierna. Hon förbereder sina lektioner extremt noga.

- På mina olika praktikplatser har jag mött många elever med läs- och skrivsvårigheter. Jag upptäcker dem snabbt och kan hjälpa dem på ett helt annat sätt än många andra lärare. De kan identifiera sig och tycker att det är skönt att det finns en tjej som jag, säger hon.

Läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, "klassades" som funktionshinder i början av 1990-talet. Statistiken från Sveriges lärosäten talar sitt tydliga språk. Antalet studenter med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, som sökte särskilt pedagogiskt stöd på högskolorna, var 55 stycken läsåret 1993/94. I fjol var det 2 552.

- Det är en ny generation studenter som har börjat på högskolorna på 2000-talet. Även om dyslexi diagnostiserades även tidigare så erbjöds inte alltid det stöd som behövdes, säger Torbjörn Andersson, handikappombudsmannen.

Han konstaterar att likabehandlingslagen, som kom på högskolorna i början av 2000-talet, har förbättrat situationen:

- Men det skulle behövas ytterligare skärpning av lagen när det gäller rätten till stöd- och anpassningsåtgärder som i dag bara gäller lokaler, säger han.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut