– Vi har det mest för att se på var barnen befinner sig. Det är inte alltid man har alla scheman i huvudet. På det här sättet slipper man ringa runt och fråga, säger Helena Hassler i Nacka öster om Stockholm.

Hon och hennes familj – man och tre barn 13, 17 och 19 år – har använt sig av en positioneringstjänst i ungefär ett år. Barnen har inte haft något att invända.

– Det är en trygghet, exempelvis med äldsta dottern som nu är ute mer på nätterna, eller med den yngsta när hon åkte buss själv till farmor och farfar.

Intresset för tjänsterna har växt de senaste åren och flera företag erbjuder i dag spårning av barnets mobiltelefon. Stora mobiloperatörer som Telenor och Tre har positioneringstjänster i sina familjeabonnemang och företaget Lociloci marknadsför hårt möjligheten att ständigt se var nära och kära befinner sig.

– Intresset är klart störst hos barnfamiljer och det är också där vi ser att det ökar, säger Locilocis vd Fredric Gunnarson.

Han uppger att abonnenterna blivit 5 000 fler bara det senaste året.

Även Tre och Telenor upplever att positioneringen är uppskattad.

– Det har funnits ett konstant intresse ganska länge, säger Erik Hörnfeldt, pressansvarig på Tre.

I en av Tres nya tjänster kan föräldrar sätta ett "bevakningsområde" för sitt barn. Rör barnet sig utanför skickas ett larm-sms.

Hur föräldrar väljer att informera och förhandla med sina barn kring övervakningen lägger sig företagen inte i.

– Vi ska inte ses som ett alternativ till gott föräldraskap. Vi erbjuder bara ett extra verktyg som man kan använda sig av, säger Fredric Gunnarson.

Men barnpsykologen Jenny Klefbom ifrågasätter syftet med bevakningen.

– Om det här är ett behov har man ingen bra relation till sitt barn. Det som skyddar barn är en bra föräldrarelation som bygger på tillit.

Den elektroniska övervakningen riskerar också att invagga den vuxne i en falsk trygghet.

– Det är ett simpelt system. Det enda du får veta är var barnet är. Hur tänker man då? Att sex bara sker i ett sovrum eller att knarkande bara sker på Plattan?

Enda gången man kan behöva övervaka barn är när det gått riktigt snett, exempelvis om barnet provat droger, anser Jenny Klefbom.

– Men även då är det väldigt viktigt att tonåringen förstår varför. Att han eller hon vet att man fått en viss frihet mot att man underkastar sig denna kontroll. Att bevaka någon i smyg är aldrig okej.