Flygvapnet har i flera år önskat delta med stridsflyg i internationella sammanhang. Det säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
Redan i Försvarsmaktens budgetunderlag 2008 gör försvarsledningen klart att man vill använda Jas Gripen i internationella operationer, närmare bestämt i Afghanistan inom ramen för Isaf. Den gången fick man inte regeringen med sig.
Men idag fick Försvaret se sin önskan gå i uppfyllelse.
Men när Sveriges beslut om att skicka stridspiloter till Libyen kom på tisdagen är situationen en helt annan än när Säkerhetsrådet för cirka två veckor sedan beslutade om ett flygförbud.
Det är framför allt två omständigheter som förändrats: konfliktläget och ledningen av den militära insatsen.
– Då befarade man en belägring av Benghazi och såg ett akut nödläge på marken. Situationen är omvänd i dag – Khaddafistrykorna är på reträtt. Den andra viktiga förändringen är att ledningsförhållandena har klarnat. Det har tidigare varit oklart vem som lett operationen och på vilka grunder, säger Wilhelm Agrell.
Merparten av det libyska flygvapnet är utslaget och Agrell tror inte det blir aktuellt med regelrätta strider för de svenska piloterna.
– Natoinsatsen kommer mer vara av en dämpande och stabiliserande karaktär, säger han.
Att ett svenskt deltagande i en Natoledd insats skulle äventyra Sveriges neutralitet är en icke-fråga, enligt Wilhelm Agrell.
– Eftersom vi inte talar om neutralitetens i svensk politik längre betyder det ingenting, säger Wilhelm Agrell.
Alliansfria Sverige har sedan 1994 haft en nära samarbete med Nato inom ramen för Partnerskap för fred. Vid de militära insatserna i Bosnien-Hercegovina deltog Sverige i 15 år, varav större delen under Nato-ledning.