Avslöjandet om misstänkt flyktingspionage har låst in många uigurer i Sverige i ett osynligt fängelse. DN har träffat flera drabbade – och de berättar om en tillvaro av rädsla och misstänksamhet.
– Uigurer över hela världen väntar på vad som ska hända med spionen i Sverige, säger Makhinur Hasanova, ordförande för svenska uigurkommittén.
Den misstänkte, en 61-årig svensk medborgare och uigur med bakgrund i Kina, satt under under en period häktad på sannolika skäl misstänkt för olovlig underrättelseverksamhet. Han släpptes dock senare men är fortfarande misstänkt och har reseförbud.
Han ska under ett drygt år ha spionerat på regimkritiska uigurer i exil i Sverige åt Kina.
– Vi hoppas att rättvisan segrar. Det är bra att den svenska polisen och staten agerar mot Kinas olagliga spioneri på oss, säger Makhinur Hasanova.
Ordföranden för den uiguriska PEN-klubben, Kaiser Özhun Abdurusul, har själv personliga erfarenheter av att den kinesiska underrättelsetjänstens tentakler når utanför landets gränser.
Så sent som i maj i år kallades hans pappa till en polisstation nära Kashgar, en stad vid Taklamakanöknens västra rand i Kina. Plötsligt lägger polischefen upp ett par fotografier – tagna i smyg på Kaiser och hans fru i Sverige. Kommissarien förklarar: Vi vet vad er son gör i utlandet. Om han inte slutar får er familj inga pass och ni kan glömma att hälsa på honom i Europa.
– Jag vet inte vem som tagit bilderna, men polisen hade också papper från Peking med detaljerad information om mig och mina aktiviteter i Sverige, berättar Kaiser.
Han flydde Kina när hans son var tre år. Nu är sonen 13 men tillåts inte lämna landet. Kaiser har brutit kontakten med sina föräldrar av rädsla för att de ska råka illa ut. Men via en syster i Finland har han fått veta att de är i säkerhet efter sommarens våldsamheter mellan uigurer, etniska han-kineser och säkerhetsstyrkor i Xinjiangprovinsen.
Liknande problem har andra exiluigurer i Sverige. Trots att de blivit svenska medborgare hotas och pressas deras familjer i hemlandet, enligt Makhinur Hasanova. Några ska till och med ha blivit fängslade, förhörda och i vissa fall misshandlade när de med sina svenska pass hälsat på släktingar i Xinjiang.
– När de kommer hem upphör de att ha kontakt med exilorganisationer. De vill inte prata med oss längre. De är långt hemifrån men är ändå rädda.
Hennes landsmän vågar inte längre riskera sina egna möjligheter att besöka hemlandet eller försvåra anhörigas liv, konstaterar Makhinur.
Men Kaiser Özhun Abdurusul är inte rädd. Han tänker inte sluta kritisera den kinesiska regimen trots att att han tvingas offra mycket.
– Kina vill splittra oss. Vi kan inte lita på någon, inte ens våra vänner – trots att vi ska få vara fria här.