Den 12 februari tvångsutvisades 23-årige Nazim Omar Hamad tillsammans med 45 andra irakier i ett chartrat plan till Bagdad.
Nazims familj har fått permanent uppehållstillstånd och bor sedan några år tillbaka i Rågsved.
Nazim, däremot, fick avslag på sin asylansökan och bor nu hos sin farmor i Erbil, i de kurdiska delarna av Irak, sedan tre och en halv månad.
Nazim gav sig i väg samtidigt som den övriga familjen när han ännu inte hade fyllt 18 år. Men han hade otur på resan och blev stoppad i Turkiet och skickad tillbaka. Först några år senare hade han pengar att betala smugglaren.
När han till sist kom till Sverige 2006 var han myndig och Migrationsverket ansåg att han inte hade skyddsskäl nog att få stanna.
Det är byggboom i Erbil. Den som skrapat ihop tillräckligt för att kunna börja bygga hyr sedan ut delar av det långt ifrån färdiga huset för att få råd att bygga klart.
Nazims farmor hyr två små rum i ett halvfärdigt hus för 200 dollar i månaden. Vattenförsörjningen i norra Irak är ett stort problem, och i de nybyggda områdena finns det inte tillgång till vatten varje dag.
När Nazim inte bor över hos en kompis sover han på en madrass på golvet hemma hos farmor.
– I Sverige jobbade jag på McDonald’s i Sköndal i två år. Nu är jag arbetslös, säger han.
Nazim är en av dem som i radioprogrammet ”Konflikt” berättat om massdeporteringen till Bagdad.
– Alla hade handfängsel när vi gick ombord. Många fick behålla dem på hela resan. Folk skrek och grät, säger han.
På planet var det många kurder som skulle åka vidare från Bagdad.
– De tog fingeravtryck och var otrevliga mot oss som inte pratade arabiska. De sade att det var fullt på alla plan till Erbil. Vi fick sova på golvet i ankomsthallen, fortsätter han.
Det slutade med att han 24 timmar senare delade en taxi med några andra från Bagdad till Erbil. De hundra dollar som han hade
fått räckte inte till någon flygbiljett.
– Jag vill inte vara här. Jag vill tillbaka till Sverige.