Regeringen beslutade på torsdagen att den före detta bosnienserbiska ledaren Biljana Plavsic, som suttit av sitt straff i Sverige, ska friges. Beslutet motiveras med att hon inte misskött sig i fängelset och då är det brukligt att fången släpps efter två tredjedelar av strafftiden.

- Man måste göra en individuell bedömning, inte bara mekaniskt frige efter två tredjedelar eftersom de brott hon blivit dömd för är så allvarliga, säger Mark Klamberg, doktorand och lärare i folkrätt vid Stockholms universitet.

Med förbehållet att regeringen kan ha information som inte är känd, säger Klamberg:

- För mig verkar det som att man gjort en ganska mekanisk bedömning.

En mer individuell prövning kan exempelvis handla om fångens hälsa.

- Jag kan ju förstå att om hon är väldigt sjuk så kanske det inte finns något större värde i att hon ska sitta hela tiden ut i fängelse. Men närmare information om hennes hälsa är sekretessbelagd, säger Klamberg.

En annan sak som ska vägas in är den dömdas samarbetsvilja under utredningen. Plavsic samarbetade med tribunalen i Haag, vilket talar för att en frigivning är rimlig, enligt Klamberg.

Plavsic var ursprungliggen åtalad för folkmord men den åtalspunkten avskrevs sedan hon medverkat till att man fick fram bevisning mot andra förbrytare, berättar Mark Klamberg.
Istället dömdes hon för brott mot mänskligheten, vilket hon också erkände. I Plavsic fall handlade det om förföljelse på politisk och religiös grund.

Bosnier som drabbats av förföljelserna protesterar nu mot frigivningen. Men juridiken förhåller sig sval till sådana uppfattningar.

- Vid en eventuell frigivning beaktar man allvaret i brottet, inte brottsoffrens vilja, säger Mark Klamberg.

Inte heller fäster folkrätten och juristerna något avseende vid de politiska konsekvenserna.

- Inte i det konkreta fallet. Syftet med att sätta upp domstolar som den i Haag är ju att åstadkomma försoning. Men när man sitter konkret med Biljana Plavsic, då ser man bara på de direkta omständigheterna i fallet, säger Mark Klamberg.