Efter två höftledsoperationer kom ”tiggarbrevet” till 64-åriga Gunilla Quick. Hon trodde först att det handlade om betalningen för hennes operationer.
Gunilla Quick från Braås i Kronoberg har senaste åren haft en tät och fungerande kontakt med sjukvården. Hon har genomgått två höftledsoperationer. Hon mår i dag bra, hon går utan större problem och har kunnat fortsätta sitt arbete som undersköterska på halvtid. Men i höstas kom brevet som fick henne att plötsligt ifrågasätta sjukvården. Brevet var personligt adresserat till Gunilla.
- Först trodde jag att det var en undersökning som var en uppföljning efter mina operationer. Men det var det inte. Då tänkte jag att det var en betalning för operationerna. Efter ett tag insåg jag att det bara handlade om att de ville ha pengar för någon forskning. Då blev jag förbannad, säger Gunilla Quick.
Hon sparade brevet ifall det trots allt skulle vara viktigt. När hon hade funderat ytterligare förstod hon att det handlade om ett tiggarbrev och då rev hon sönder det. Samtidigt kände hon ett obehag över att en utomstående part kände till att hon genomgått höftledsoperationer.
– Jag är inte speciellt hemlig av mig, men ändå. Det ska ju egentligen inte komma ut att jag har gjort den här operationen. Det kunde ju ha handlat om andra, mer känsliga uppgifter.
Vad är det värsta med brevet?
- Det är ju känslan av att man inte förstår vad det här är för insamlingsfond. Och att de tigger mina pengar. Jag ska snart bli pensionär och är orolig för det, då vill man inte riskera att gå på sånt där.
Efter att Gunilla Quick rivit brevet hörde hon aldrig mer av Ledfonden. Hon upplever nu att hon tappat förtroendet för sjukvårdens och dess hantering av sekretesskyddade register.
- Man undrar hur uppgifterna kan komma ut, det ska ju vara skyddat. Jag känner mig utnyttjad, säger hon.