Växter och djur behöver flytta nästan en halv kilometer per år för att hålla jämna steg med dagens klimatförändringar. På en tredjedel av jordens yta sker förändringarna snabbare än vad ekosystemen klarar, visar ny studie.
– Förändringarna sker med mycket hög hastighet, och det sätter fingret på den stress naturen utsätts för, säger professor Chris Field vid amerikanska Stanforduniversitetet.
När medeltemperaturen ökar förskjuts jordens olika klimatzoner mot polerna. Då måste djur och växter flytta efter om de ska behålla sina livsbetingelser. I sin senaste studie i den vetenskapliga tidskriften Nature har Chris Field och hans kolleger använt olika scenarier från FN:s klimatpanel för att beräkna hastigheten hos dessa förändringar.
Deras slutsats är att jordens klimatzoner i medeltal förflyttar sig 420 meter per år.
– Det är mer än någonsin tidigare. Inte ens efter senaste istiden flyttade växtligheten med den hastigheten, och det är ändå de snabbaste förändringarna vi känner till, säger Chris Field.
Allra snabbast sker förändringarna i platt och låglänt mark, som öknar, kuster och stäppområden. Där förflyttas klimatzonernas gränser i vissa fall med mer än en kilometer per år. Det beror på att arterna inte kan söka sig upp på ett berg, där höjden gör klimatet svalare.
Det får stora konsekvenser för jordens naturreservat, som ofta är inrättade för att skydda en viss typ av natur.
– Det är bara 9 procent av världens naturreservat som är stora nog att rymma det ekosystem de är satta att skydda, säger Chris Field.
I tropikerna har många arter ett väldigt snävt temperaturspann, samtidigt hyser den tropiska regnskogen närmare en fjärdedel av jordens alla arter.
– Bara någon grads temperaturhöjning får dramatiska förändringar på den biologiska mångfalden där, säger professor Thomas Elmqvist på Stockholm Resilience Center.
Även i Sverige syns tecken på att klimatzonerna flyttar.
– Vi ser redan i dag mycket igenväxning runt vår nuvarande trädgräns i fjällen. Det är antagligen ett resultat av klimatförändringarna, säger Tommy Lennartsson, forskare på Centrum för biologisk mångfald vid Uppsala universitet.