Sverige

Forskarkritik mot svensk vargjakt

En av de främsta skandinaviska vargforskarna reagerar starkt emot att Sverige i veckan skjutit en av de genetiskt mest värdefulla vargarna. ”Det går inte längre att förklara svensk vargförvaltning”, säger Petter Wabakken, som i ett brev krävt en förklaring av Naturvårdsverket. Han efterlyser också bättre norsk-svensk samordning.

I början av veckan sköts en varghanne ihjäl från helikopter söder om sjön Horten i Härjedalen. Det var en genetiskt värdefull varg, eftersom den härstammade från de finsk-ryska vargar som för några år sedan vandrade in i Sverige.

– Jag har i 33 år haft lätt att förklara filosofin bakom den svenska vargförvaltningen, men inte nu längre, säger vargforskaren Petter Wabakken på Hedmarks högskola i Norge till DN.se.

Det största biologiska problemet med det svensk-norska vargbeståndet är inavel. Hela populationen härstammar från några få individer.

Inför det svenska beslutet om licensjakt har regeringen därför betonat att ett huvudsyfte med jakten är att skjuta bort inavlade individer och skydda dem som har gener utifrån – samtidigt som man planerar för inflyttning av vargar med nya gener från Finland eller Ryssland.

Vargskjutningen i Härjedalen var inte en del av licensjakten, det var skyddsjakt. I korthet innebär reglerna för skyddsjakt att man får avliva varg av hänsyn till allmän säkerhet eller för att förhindra allvarlig skada på exempelvis boskap ”om det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde”.

Länsstyrelsen i Jämtland hade ursprungligen begärt av Naturvårdsverket att få flytta den nu skjutna vargen plus ytterligare en, eftersom de senare skulle kunna hota renar tillhöriga Tossåsens sameby. Djuren hade ännu inte skadat någon egendom.

Men Naturvårdsverket avslog i ett muntligt beslut begäran om flytt och beslutade om skyddsjakt i förebyggande syfte.

Varför?

– Det är komplicerat att flytta varg, och vi hade inte den tid vi skulle behöva. Man ska hitta en plats i Mellansverige för utsläpp, förankra det och sedan genomföra åtgärden, säger Per Risberg på Naturvårdsverket till DN.se.

Han påpekar att även om flytt av varg är en åtgärd som ofta lyfts fram, har en sådan bara genomförts inom landet en gång. Den vargen hade vandrat från Bergslagen till Skåne, flyttades tillbaka till Bergslagen men började genast vandra söder ut igen och fick avlivas.

– Att flytta djur är vanskligt, särskilt vandringsdjur.

Den så kallade Bernkonventionen, som Sverige anslutit sig till, säger att alla alternativ måste uttömmas innan man skjuter varg. EU:s regler är ännu mer långtgående, och Sverige befinner sig just nu i konflikt med EU-kommissionen angående licensjakten.

Petter Wabakken kan inte förstå skyddsjaktsbeslutet i Härjedalen.

– Varför ger man ändå inte dessa djur en chans?

– Sveriges miljöminister gick för några år sedan hårt åt den norska miljöministern för att man i Norge då tillät jakt på varg – och så går Sverige nu och skjuter en av de tre som finns i livet med genetiskt viktigt material.

Petter Wabakken har forskat på rovdjur i områdena mellan Norge och Sverige sedan 1980-talet. Han är ansvarig för vargräkningen i Norge och är en av ledarna i det skandinaviska forskningsprojektet Skandulv. Därigenom är han en av dem som tar fram det underlag som används när beslut fattas om den svenska licensjakten.

– Jag försöker i min undervisning förklara norsk och svensk vargförvaltning så neutralt som möjligt, men nu klarar jag inte att förklara den svenska.

Han har nu skickat ett mejl till Naturvårdsverket för att få svar på sina frågor om skjutningen av den genetiskt värdefulla vargen.

Att norska och svenska forskare samarbetar är naturligt eftersom den skandinaviska vargstammen i allt väsentligt är en och samma. Men på den politiska nivån tycks det inte vara lika naturligt. I underlaget för den svenska licensjakten ingår vargar från revir som ligger mitt på den svensk-norska gränsen.

– Man arbetar på en överenskommelse om hur de här gränsreviren ska räknas. Under tiden räknar vi dem som fullgoda revir, säger Per Risberg på Naturvårdsverket.

I Norge har man valt att inrätta en särskild zon, innanför vilken vargar ur tre familjegrupper är skyddade. Utanför zonen tillåts inga revir, där skjuts varg bort. Skyddszonen gränsar mot de svenska länen Dalarna, Värmland och Västra Götaland, där licensjakten nu pågår.

Petter Wabakken efterlyser en bättre samordning av vargpolitiken.

– Jag hoppas att det blir ett bättre norsk-svenskt samarbete så att det inte blir så att vargen är fridlyst på ena sidan gränsen och så är det fritt fram att skjuta på den andra sidan.

– Även om det är olika länder och bara ett är med i EU borde man kunna enas om en politisk målsättning.

Wabakken vill däremot inte döma ut den pågående licensjakten som sådan, även om han menar att antalet djur som ska skjutas kan diskuteras.

– Ett bestånd på runt 250 djur tål en viss dödlighet från jakt, men så har det varit hela tiden, säger Wabakken och påminner om den kontinuerliga skyddsjakten och illegala jakten.

Är licensjakten rent politiskt betingad?

– Inte bara licensjakten utan hela förvaltningen är politiskt betingad. Det är kanske inte så märkligt i en demokrati. Men det är en hel del av det som sker med vargen som inte skulle ske med andra arter.