Statliga Första AP-fonden ger inte mycket för regeringens riktlinjer i bonusfrågan. Tvärtom tycker ledningen att bonusar kan vara ett bra styrmedel.
Thomas Östros (S) är kritisk:
- Det verkar som om regeringen har gett upp.
Första AP-fonden, med 23 miljarder kronor investerade i 58 svenska bolag, kommer trots regeringens nya riktlinjer att fortsätta stå upp för bonusprogram. Så länge de är "väl genomtänkta" och utvärderas noga.
Om programmen skulle vara mer generösa än gränserna i regeringens riktlinjer är sekundärt enligt Ossian Ekdahl, ägaransvarig hos fonden.
- Vi kan inte gå ut i förväg och kategoriskt säga nej till alla program som inte uppfyller riktlinjerna, då kommer vi inte att kunna påverka någonting, säger han till TT.
Samtidigt riktar han en känga mot den svepande bonuskritik som förekommit i finanskrisens kölvatten.
- I den allmänna debatten skylls ibland hela finanskrisen på att folk haft rörliga ersättningar. Så är det inte.
Oenigheten mellan regeringen och AP-fonderna i frågan om bonusar, som bekräftas i en ny ägarrapport från Första AP-fonden, kom upp till ytan på flera stämmor i våras.
Bland annat var AP-fonderna med och röstade ned ett regeringsförslag om bonusstopp på Nordea-stämman i början av april, vilket då upprörde finansmarknadsminister Mats Odell (KD).
TT sökte förgäves Odell och finansminister Anders Borg (M) för en kommentar på torsdagen.
Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros sågar både Första AP-fondens inställning i bonusfrågan och hur regeringen har hanterat frågan.
- Detta är ännu ett bevis för att regeringens politik i bonusfrågan är mycket snack och lite verkstad. Bankerna har ökat sina bonusar mycket kraftigt i år. Och nu säger Första AP-fonden att de är positiva till bonusar. Jag tycker det här går i helt fel riktning, säger Thomas Östros, ekonomisk-politisk talesman för Socialdemokraterna.
- Det verkar som regeringen har gett upp, tillägger han.
Skulle en S-ledd regering kunna tygla AP-fonderna bättre?
- Det är en styrelsefråga. De måste fullfölja det som riksdagen och regeringen säger till dem. Sedan ska de förhandla. Men de kan inte utgå från att det inte blir som de vill.