Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Första bilförlossningen sedan BB-stängningen i Sollefteå

Emma Anderssons dotter föddes i bilen på väg till BB i Örnsköldsvik – 15 mil från hemmet i Graninge.
Emma Anderssons dotter föddes i bilen på väg till BB i Örnsköldsvik – 15 mil från hemmet i Graninge. Foto: Privat

Emma Andersson är den första som har fött barn i bil sedan förlossningsavdelningen i Sollefteå lades ned. Mor och dotter möttes av ambulans som körde familjen till sjukhuset.

Debatten kring nedläggningen av förlossningskliniken i Sollefteå har gått het. Ända sedan den lade ner har Solleftebor ockuperat sjukhuset för att protestera mot landstingspolitikernas beslut.

Många har uttryckt oro över att behöva åka långa sträckor för att föda – så långt som 20 mil – och är rädda för att något ska hända på vägen.

Emma Andersson bor i Graninge, cirka tre mil från Sollefteå sjukhus där förlossningsavdelningen lades ned den 1 februari i år.

För hennes egen del betydde det att hon blev hänvisad till förlossningen i Örnsköldsvik som ligger 15 mil bort.

Läs också: BB-protest på sjukhuset i Sollefteå

En mardröm för mig. Panikslagen. Otrygg. Tror därför inte att bebisen skrikit eller andas. Vilket hon i verkligheten gjorde.

Hon beskriver händelseförloppet i ett Facebookinlägg för att rikta sin protest mot politikerna som ligger bakom nedläggningen av BB i Sollefteå.

Det var i torsdags morgon, vid sjutiden, som hon märkte att värkarna började komma med 6-8 minuters mellanrum. Hon kände sig lugn eftersom hon redan tidigare hade fött ett barn.

– Jag tänkte att förloppet kanske går någon timme fortare i dag, skriver hon.

När hon går in i duschen märker hon att slemproppen har gått. Hon känner också att värkarna kommer allt tätare. Det gör att hon och sambon packar en väska för att ge sig i väg mot Örnsköldsvik.

De skjutsar dottern till barnvakten och lämnar Graninge by strax efter nio. Under färden ändrar värkarna karaktär och blir så kallade krystvärkar. Vattnet går, och sambon ringer förlossningen som skickar en ambulans med en barnmorska från Örnsköldsvik.

Emma Andersson försöker knipa så gott hon kan samtidigt som hon känner paniken komma. De pratar med barnmorskan som sitter i ambulansen via en högtalare i telefonen.

Emma Andersson får ännu en krystvärk och känner att barnets huvud är på väg ut. I högtalaren hör hon att en väg är avstängd på grund av vägarbete. Det gör att de måste köra en annan väg via Bjästa.

När de har nästan två mil kvar till förlossningsavdelningen så stannar de vid vägkanten och Emma Andersson föder en flicka. Hon upplever att det tar tio sekunder. Klockan är sju minuter efter tio.

– En mardröm för mig. Panikslagen. Otrygg. Tror därför inte att bebisen skrikit eller andas. Vilket hon i verkligheten gjorde, skriver hon.

Tre minuter senare anländer ambulansen. Barnmorskan hjälper mamman och den nyfödda dottern över till ambulansen. Det är minusgrader och den nyförlösta modern kliver ut i snön barfota, med barnet på bröstet och navelsträngen hängandes.

När de väl har kommit in i ambulansen känner hon sig trygg och det brister för henne känslomässigt. Hon beskriver det som ett mirakel.

Men hon upplever själva bilfödseln som det värsta traumat som hon någonsin har varit med om.

– Vi som inte vill bo i storstäder, förtjänar vi inte bättre än så här? skriver hon retoriskt i sitt inlägg riktat till politiker.

Hon är inte ensam om sin kritik. Sjukhuset i Sollefteå är sedan nedläggningen för snart en månad sedan fortfarande ockuperat av människor som protesterar landstingsfullmäktiges beslut att stänga BB.

Och debatten om nedläggningen av förlossningskliniken har inte bara pågått i Västernorrland. Nyligen blev det en världsnyhet när ABF drog i gång en studiecirkel om hur man föder barn i bilen.

Förlossningen gick bra. Ambulansen mötte upp och körde mamman och barnen till sjukhuset där det gjordes undersökningar.

Marju Dahmoun är verksamhetschef vid Landstinget i Västernorrland och ansvarig för förlossningsavdelningen i Örnsköldsvik och tidigare i Sollefteå.

– Förlossningen gick bra. Ambulansen mötte upp och körde mamman och barnen till sjukhuset där det gjordes undersökningar. Nu har de åkt hem och allt är bra, säger hon.

Enligt Marju Dahmoun måste man ta den dramatik som ibland inträffar vid förlossningar med en nypa salt.

Det här är den andra förlossningen utanför sjukhus under det här året, enligt Marju Dahmoun.

– Tidigare var det en förlossning i hemmet i Sundsvall. Förra året inträffade det elva förlossningar i länet utanför sjukhus.

– Nu är vi i slutet av februari och det har hänt två gånger. Så det ser ut att fortsätta i samma takt som tidigare med ungefär 0,4-0,5 procent förlossningar som sker utanför sjukhuset.

Enligt Marju Dahmoun sker det snabba förlossningar överallt i landet, både långt ifrån och nära sjukhus.

– Alla hinner inte komma in, säger Marju Dahmoun och berättar att det finns siffror som visar att det i Göteborg tidigare hände mellan 0,3-0,4 förlossningar utanför sjukhus.

– I olika finska material har det varierat mellan 0,1-0,2 procent. I Helsingforstrakten har det varit 0,3 procent.

Vad säger du om den oro som Emma Andersson och andra uttrycker?

– Det har alltid funnits en oro för att inte hinna in i tid. Därför är det viktigt att mödravården möter det här. Om det händer snabbt så kan man ta kontakt med barnmorskan från förlossningsavdelningen via telefon.

– Det finns studier där man har tittat på de barn som är fullgångna. Av 300-400 fall där de har fötts utanför sjukhuset ser man inga dödsfall, säger Marju Dahmoun.

Men om det inträffar allvarliga komplikationer?

– Det är klart att avståndet har betydelse i enstaka fall. Men om vi pratar om sällsynta saker som kan hända, så kan de inte elimineras med att ha sjukhus i varannan by. Det viktiga för gravida kvinnor är att de känner trygghet. Och därför ska man inte måla fan på väggen. Skräckhistorier kommer gravida kvinnor alltid att få höra.

Så detta är något som vi måste vänja oss vid, enligt din mening?

– Det här har alltid funnits. Rent statistiskt har man i Finland sett att det har ökat något sedan sjuttiotalet för att man har stängt en stor del av de riktigt små förlossningsenheterna. I Sverige har vi ingen bra statistik, så vi vet inte.

Vad är riskerna, ur ditt perspektiv?

– Graviditet innebär alltid en risk. Det är bland det farligaste en kvinna kan göra, att bli gravid och föda barn. Å andra sidan är det inte så farligt heller. Det beror på hur man ser det.

– Det finns mycket man kan göra för att minska risken. Ju längre bort man bor, desto tidigare kanske man ska åka. Hellre vända tillbaka om det var falskt larm, än att chansa och vänta in i det sista i hemmet.

Detta har hänt
  • Den 1 februari i år stängde förlossningsavdelningen vid Sollefteå sjukhus, efter ett beslut i landstingsfullmäktige.
  • Sedan dess har sjukhuset varit ockuperat av kritiker, framför allt Solleftebor, som protesterar mot beslutet.
  • De är oroliga för vad som kan hända om kvinnor behöver åka ända till förlossningen i Örnsköldsvik eller Sundsvall för att föda.
  • De som bor i utkanten av länet kan behöva åka så långt som tjugo mil.
  • En del har gått ett steg längre och befarar att stängningen av BB ska följas av en nedläggning av sjukhuset.
  • För att möta blivande föräldrars oro har ABF i Sollefteå startat en studiecirkel i "bilförlossning".
  • När det blev känt, så blev det en nyhet i utländska tidningar.
  • Kursen leds av två barnmorskor från Sollefteå.
  • Meningen är att få blivande föräldrar att känna sig trygga trots de stora avstånden.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.